och förresten...
Någonting jag har glömt att nämna är att jag går i gymnasiet, jag har en häst som står i ett stall ute på Kungsängen, alltså tar det minst en timme att ens komma dit. Jag läser Samhälle med Språk inriktning som inte är yrkesförberedande, utan studieförberedande. Alltså måste jag kämpa hårt för att få ett bra betyg så jag kan komma in på en bra högskola, för annars kan jag bara förvänta mig att jobba på McDonalds.
Så tro inte att jag inte blir riktigt ledsen av att vissa vänner påstår att jag inte bryr mig, att jag inte har tid för de, att jag inte finns här för de. Jag har många bollar i luften men jag kämpar så gott jag kan. Jag tar tid för så många jag kan, men det är inte lätt. Min häst är min prioritering nummer ett, påstå inte att jag inte varnade er innan jag tog beslutet att ta hem Karinna. Skolan är prioritering nummer två men det är minst lika viktigt för mig som Karinna är. Därmed så blir det tyvärr så att vänner och familj som alltid har varit etta för mig innan Karinna kom blir mindre prioriterade.
Men om det skulle vara så att någon behöver mig så är jag där. Våga inte påstå något annat. Ringer telefonen och jag hör "Jag behöver dig" så är jag där på nolltid. Jag fixar det, jag lovar. Det har inte varit ett problem förr och det är inte ett problem nu heller. Om det så bara är ett "Jag behöver umgås lite" så brukar jag kunna fixa det på ett eller annat sätt, om det så är att jag släpar med folk till stallet (fastän vissa är allergiska), om vi sitter och pluggar från morgon till kväll (lagom oseriöst) eller om vi åker till stan, bakar eller kollar på film. Jag fixart'.
Så om någon skulle ha någon som helst fundering över hur seriös jag är. Pröva. Jag är här och jag ska ingenstans på i alla fall ett helt år. Nästa gång någon kritiserar mig och mina prioriteringar, försök sätta dig i min sits. Jag lever varje dag som om jag hade 30 timmars dygn varav jag får fem timmars sömn. Våga inte kritisera mig utan att ha tänkt efter ordentligt, för jag kan också bli förbannad.
Så tro inte att jag inte blir riktigt ledsen av att vissa vänner påstår att jag inte bryr mig, att jag inte har tid för de, att jag inte finns här för de. Jag har många bollar i luften men jag kämpar så gott jag kan. Jag tar tid för så många jag kan, men det är inte lätt. Min häst är min prioritering nummer ett, påstå inte att jag inte varnade er innan jag tog beslutet att ta hem Karinna. Skolan är prioritering nummer två men det är minst lika viktigt för mig som Karinna är. Därmed så blir det tyvärr så att vänner och familj som alltid har varit etta för mig innan Karinna kom blir mindre prioriterade.
Men om det skulle vara så att någon behöver mig så är jag där. Våga inte påstå något annat. Ringer telefonen och jag hör "Jag behöver dig" så är jag där på nolltid. Jag fixar det, jag lovar. Det har inte varit ett problem förr och det är inte ett problem nu heller. Om det så bara är ett "Jag behöver umgås lite" så brukar jag kunna fixa det på ett eller annat sätt, om det så är att jag släpar med folk till stallet (fastän vissa är allergiska), om vi sitter och pluggar från morgon till kväll (lagom oseriöst) eller om vi åker till stan, bakar eller kollar på film. Jag fixart'.
Så om någon skulle ha någon som helst fundering över hur seriös jag är. Pröva. Jag är här och jag ska ingenstans på i alla fall ett helt år. Nästa gång någon kritiserar mig och mina prioriteringar, försök sätta dig i min sits. Jag lever varje dag som om jag hade 30 timmars dygn varav jag får fem timmars sömn. Våga inte kritisera mig utan att ha tänkt efter ordentligt, för jag kan också bli förbannad.
Kommentarer
Trackback
