anna och coco

Nu sitter jag uppe i ledarflygeln på Grällsta Ridcenter och försöker få en stund för mig själv, det är meningen att jag ska försöka sova lite men här på Grällsta behövs man alltid, bara på den första meningen blev jag avbruten två gånger. Suck! Jag har haft riktigt fina två veckor här och jag blir smått ångestfylld av att vara ifrån Grällsta och Karinna i två veckor från och med lördag.

Men det ska bli skönt att vila upp sig också. Det har varit fartfyllt här som vanligt. Jag började mina första 24 timmar på Grällsta med att gå emellan två hästar som bråkade och blev sparkad i underläppen. Jag fick två fina hål rätt igenom läppen, en tand gick av och underläppen var helt trasig inne i munnen så jag fick sy fast underläppen i tandköttet. Det blev sammanlagt 8 stygn. Lyckat.
Före...


...Efter.
Jag fick åka till Stockholm och fixa tanden, sen kom jag tillbaka och då fick jag ha 4 härliga lektioner om dagen. Riktigt underbara barn var det på gården, som det alltid är.

En Karinna update kanske behövs. Jag hann bara rida henne en gång innan hon slet av sig skon tillsammans med halva hoven i hagen... Så hon har boxvila och jag väntar desperat på att hovslagaren ska komma. Han skulle ha kommit i måndags men det blev ombokat till idag. Det allra värsta är att jag inte få ha MIN hovslagare till Karinna. Peter kommer på söndag och jag funderar på att se till att han kollar Karinna iallafall :)
PRINSESSAN! :D

Vad mer? Jag rider fina prinsen Malwin på uteritterna, tokhästen sköter sig hyfsat men jag blir bara irriterad på att han inte är som Karinna. Man uppskattar sin egen häst så mycket mer när man har ridit andra hästar. Jag har skaffat mig två "foderhamstrar" Sara och Jessi har hamsteruppfödning här på flygeln och jag ska kidnappa (hemligt) två som numera heter Kick Ass och Hallon :). De är SOCKERSÖTA! :D



Kick Ass :D
Barnen blir doppade i badkar, hästarna blir uppätna av knott och ledarna springer runt från morgon till kväll. Det är helt enkelt en helt vanlig sommar här på Grällsta :)


Helena (dressyrtränaren) och Queenie

Doppat barn :)

Nu har jag 49 minuter på mig att sova. Sen är det barbacka lektion och alla ungar kommer att ramla av som popcorn! Och pricken över i:et är att om alla ramlar av kommer jag få vad vi kallar för en "Buffé" från kiosken :).

Finaste hästen i världen :')

Je t'embrasse

En film spelas i mitt huvud. Jag och pappa sitter på bänken på parkeringen utanför stallet och väntar. Det är 1a september 2010. Det är så väldigt tyst. Det enda som hörs är löven som prasslar i vinden , enstaka hästar som gnäggar och mina fingrar som trummar på bordsskivan. Minsta lilla ljud som kunde liknas vid en hästtransport fick mig att hoppa en halvmeter. Den dagen fick jag Karinna. Hon skulle vara min i 278 dagar. Nu sitter jag och skriver på den 278e dagen, i min säng med hakan vilandes på en kudde som är dyblöt ännu en gång. Jag kollar tillbaka på mina misstag, skrattar till, rynkar pannan och fäller en tår. I 278 dagar har jag levt som i en dröm. Min häst är min bästa vän. Vi känner varandra utan och innan, hon vet att jag är en mes som hoppar till för det mesta och minen hon får när jag hoppar till och hon står kvar och bara kollar på mig som ett frågetecken är oprisbart. Precis som allt annat. Vi är ett sjukt equipage, så lika men ändå så olika, men det klickar. Jag kollar tillbaka till allt som har varit och inser att jag skulle ge allt för att det inte ska vara slut men det är det och snart är det dags att vända blad.

Jag kommer fortsätta att skriva. Och trots att jag sa i september att jag skulle sluta rida efter Karinna så är det fysiskt omöjligt att göra det så låt mig underhålla er med mitt sökande efter en ny häst. Vi tar små steg i taget och börjar med häst under sommaren. Sen till hösten vill jag gärna träna och tävla. Helst på underbara Aspvik med trevliga människor, gulliga hundar, fina hästar och duktiga tränare. Nu ska jag gråta ifred och förbereda mig på att gå upp tidigt imorgon.



Je t'embrasse

Tårar. Mycket, många och ofta. Nu är slutet nästan här. Min fina lilla häst kommer inte att vara min längre :( Det gör ont precis överallt när jag tänker på det. Jag försöker desperat hitta en ny häst men med det så måste jag göra ett val. Jag känner mig inte redo för att ha en egen häst. Och då syftar jag till de gånger då Karinna kom in haltandes från hagen, eller då hon slog upp sig med en brodd och blodet som var precis överallt, den gången då jag inte hittade Karinna (lyckat att tappa bort sin häst) och paniken, ångesten, oro, ängslan som följer med de händelserna. Men ändå, vad har jag inte uppoffrat för henne? Sovmorgonar existerar inte i min värld, pengar jag har går till henne och mina betyg är kanske inte så bra som de var en gång i tiden (a) Men det finns inget bättre än att veta att ens alldeles egna häst står och väntar på en i stallet...

Jag red själv för Siv i måndags. Det gick SÅ BRA! Karinna fick ett rejält utbrott i början, stegrade, studsade och bockade... Jag galopperade två varv och sen var det som bortblåst. Vi tränade öppna och skänkelvikningar och sen stannade jag i stallet till 22-tiden tvättade hästen, torkade den, borstade den och pussade massor på den :D.

På tisdagen åkte jag till stallet, bakade sista avramlingstårtan där och hoppträningen gick SÅ BRA! Karinna var en stjärna. Vi hoppade en linje som låg på en svagt böjd båge. Det var precis det jag behövde, sen var det en rak linje på diagonalen och en kombination på den andra långsidan. Jag har film på det som jag lovar att jag ska lägga upp imorgon. Jag är ytterst stolt!

I onsdags red jag ut. Det blev bara skritt ute eftersom hon var så väldigt övertaggad men jag travade och galopperade på gräsbanan och där var hon supertrött. Hon var varit lite off ända sen i måndags så jag tror att någon har lite träningsvärk. Duschade hästen igen och ryktade efter. Det borde vara olagligt för hästen att rulla sig. Det förstör allt.

Igår ryktade jag i två timmar, ställde henne i skritten och avmaskade. Bara umgicks, gav henne lite energi så hon ska orka ridas tills på söndag. Hästen bara gäspar och sover. Gör inget annat :P

Idag red jag barbacka och hoppade. Det var SUPERKUL! Anna och Jenny kom ut och fotade. Jag red i shorts, t-shirt och jag var barfota eftersom det var så väldigt varmt. Vi hoppade imponerande 80cm utan att jag ramlade av. Jag har filmer och bilder som också kommer komma upp imorgon. Nu är jag så trött att jag håller på att falla ihop. Jag har börjat flytta allt från stallet och nu ska jag bli klar med allt plugg, sen ska jag sova och spendera hela dagen med Karinna imorgon :D







Je t'embrasse

I fredags var planen att jag skulle rida ut en sväng men vädret var så väldigt ruttet så hon fick vila och jag smörjde alla träns, grimma, martingal, skor, chaps, rubbet! Det var inte så mycket mer med det utan jag åkte hem efter några timmar...

Igår åkte jag hemifrån strax innan 1 och jag och felle var duktiga och hjälptes åt med att mocka Karinnas hage, sen skrittade vi ut en sväng och bortsett från en liten händelse som fick Karinna att studsa på bakbenen hela vägen hem så gick det bra. När vi väl var inne i ridhuset hade jag plockat fram tre hinder. En kombination på långsidan på 15 meter och en oxer ur hörnet 12 meter från väggen. Det gick löjligt bra! Hur lugn och sansad som helst. Hur kommer det sig att hon alltid sköter sig så väl men såfort det är träning så ska hon stå på bakbenen? Hur som helst så fotade felicia och när jag provade banan och var påväg ur hörnet mot oxern tryckte karinna sig mot min vänsterskänkel som hon kan göra innan hon springer förbi men jag fortsatte mot hindret som vanligt och ropade "Det kommer inte att gå!" Hon tar av en rejäl bit innan hindret och jag var i chocktillstånd! Felicia ropar in mig för att jag skulle kolla på bilden och vi båda förundrades över cocos superhopp över den ytte-pytte-lilla oxern.



Skillnaden mellan träningar och då jag hoppar själv är att det går i hyfsat tempo som jag ändå kan kontrollera och jag hinner parera i sista stund som jag inte kan när jag tränar eftersom det går så fort att jag inte hinner reagera i tid och plötsligt ligger jag på marken. Suck.



På tisdag är det allt eller inget. Sista hoppträningen, lite sorgligt men ändå roligt att vi ändå har utvecklats, ska man jämföra så ska man göra det nu. Och vi håller tummarna att jag ska få en tid för Siv imorgon så vi kan gnaga lite dressyr. Underbart roligt :)



Nu ska jag tokplugga, lämnar jag inte in mitt CV idag får jag inte åka till Barcelona nästa år... Och jag måste hinna åka ut till hästen också. Japp. Jag känner PANIKEN!

Je t'embrasse

...är det faktum att Karinna är min i knappt 230 timmar till. Hur kunde 10 månader flyga förbi så fort?! Jag vill ha henne i sommar också, fortsätta på det jag har påbörjat för jag känner mig inte klar med henne ännu fast kommer jag någonsin kunna lämna henne utan att det gör ont? Det blir väl så när man fäster sig vid någon så mycket som jag har fäst mig vid Karinna. Egentligen ska det bli ganska skönt att slippa oroa sig över henne varje vaken stund på dygnet och all ångest och stress kanske släpper lite. Eller inte.

Det finns en riktigt fin låttext som sätter ord till mina känslor.

I'm not quite sure how to breathe
without you here
I'm not quite sure if I'm ready to say goodbye
to all we were

Be with me
Stay with me
Just for now
Let the time decide when I won't need you

Je t'embrasse

Idag var nog den hittills bästa dagen i veckan, ligga i gräset och sola i hagaparken var våran skoldag, sen åkte jag ut till prinsessan som var på riktigt myshumör (fördelar med brunstiga ston). Jag ryktade på Karinna i en timme innan jag red och jag beslutade mig för att skritta ut en sväng, det gick riktigt bra och jag kunde skritta på långa tyglar hela turen.



Sen red jag i ridhuset. Hon var gaaaaalet fin idag också! Men däremot behöver jag verkligen rida på bett oftare nu när det går lite för bra på hackamoret. Jag red i kort galopp i uppvärmningen, släppte inte iväg henne, sen red jag 6 ökade språng, 6 "vanliga", 6 minskade, 6 "vanliga" etc. Det gick också super. Sen skrittade jag ut igen, det gick självklart hur bra som helst och sen tog jag in henne och ryktade på henne igen.

Jag glömde berätta att lindan lossnade igår när jag red. Det var mina rosa fleecelindor som är kortklippta efter en ponny, spännet hade inte lossnat och jag vet inte riktigt vad som hände... Vi gick inte omkull eller något men lite obehagligt var det eftersom de två andra var i ridhuset skrek "linda" jag hörde inget men kände hur hon sparkade i varje steg med bakbenet så jag trodde de skrek "hon har gjort sig illa" och det var inte kul.

Jag hade bakat till skolan men det gick inte åt eftersom vi alla var så väldigt mätta på allt annat gott så det blev över lite paj som jag och Felle satt och mumsade på medans vi väntade på pendeln.



Nu ska jag fortsätta leta efter en foderhäst och plugga, plugga, plugga ;)

Je t'embrasse

Dressyr i tisdags, hoppning igår och markarbete idag och eftersom jag inte har ridit ordentligt på två veckor har jag träningsvärk och jag är typ DÖD! Jag satte ut 2 bommar med 21 meter emellan och satsade på att rida jämna språng och rakt. I början vinglade vi från sida till sida i en jävla hastighet men efter lite jobb på volter blev hon lugnare och då kunde jag rida rakare. Sen skulle jag öka och minska lite. Jag fick allt ifrån 4 språng till 8 språng. Jag är stolt ^^.


såhär såg hon ut när jag tog in henne. *suck*


hon var riktigt fin i skritten...


...traven...


...och galoppen även om hon vek in näsan lite när jag minskade.

Och för övrigt tycker jag att träningarna har visat resultat. Trots att hon fortfarande studsar i stressade situationer så känner jag knappt igen henne nu jämfört med då. ALLT går mycket bättre och jag har nått huvudmålet med de senaste 10 månaderna och det är att hon ska kunna lita på mig. Hon har gått upp i hull och i muskler, fattar högergalopp lätt jämfört med förr, rusar inte in i galoppen och nu ska vi se hur uteritterna går... Skena vill jag inte att hon ska göra.

Efter 4 timmar i stallet drog jag och felle hem och vi gjorde det vi tycker bäst om att göra. Ta egopix ;).


De bjuder vi på :)

Och sen slänger jag upp två bilder från dagens slit i Kista inför våran projektexamination som kommer bli en film på 5 brudar som har en guidad rundtur i Kista (och jag lyckades flörta till mig en privat visning på terassen i Kista Science Tower :D)


Från vänster: Ellen, Bea och Stephanie Bild 2: Anna

Je t'embrasse

WOHOOOOO! Jag gjorde det! Jag hoppade för Arnold och ramlade INTE av en enda gång, och hon sprang inte förbi en enda gång och det bara kändes TOPPEN! Jag tokhöll och litade inte på hästen om det så skulle kosta mig livet men va fan... Jag kom över och nu är det dags för Karinna att fortsätta bevisa att jag kan lita på henne. Hon får ta och kämpa för att vinna tillbaka mitt förtroende ;)



Inför nästa vecka ska jag både löshoppa henne och hoppa lite roliga övningar så vi kan komma över den här lite jobbiga perioden. Jag hoppade upp och red fram henne 30 min innan träningen och trots att mitt kära lilla sto är brunstigt så gick det oväntat bra, inga sura miner från hennes sida inte (tack och lov). Visst blev hon sådär lagom galen och het på träningen men det var bara väntat. Jag hoppade bara en kombination, 2 räcken, 18m, 6 galoppsprång. Jag fick allt emellan 8 och jag tror till och med att jag fick in 5 en gång. Sen busade jag och Felle lite sådär som vi brukar göra och planerade lite inför framtiden typ brevväxla varje dag i 10 månader ;)

Jag lyckades hålla minen hela dagen trots att jag har panik för både Franska- och Religionsproven som jag har gjort igår och idag. Och hästen försvinner om vadå, 11 dagar?! Så såklart bröt jag ihop (igen) panikringde Ellen som kom ut nyduschad och blöt i håret för att trösta mig.
Och en dag som denna vet man att man har de bästa vännerna i världen och vad skulle jag göra utan er?
(Och era vita lögner... Vadå jag har inte mascara överallt?!)



Nu ska jag duscha och sluta tänka på Karinna för det gör ont. Istället ska jag tänka positivt typ att jag kommer att hitta en perfekt foderhäst omgående och en förare som gärna går upp 5 på morgonen för att köra mig till tävlingar eller det perfekta sommarjobbet i ett stall ute på landet med massvis av hästar som ska tas hand om. Det finns inget som får en så glad som doften av hö 6 på morgon :)

Je t'embrasse

Många tuffa dagar men nu biter jag ihop och tar mig igenom 12 skoldagar. Så för en gångs skull ska jag berätta om mina senaste 4 dagar i bilder.

Gräsklipparn' (Karinna) fick hjälpa till att jämna ut gräset på utebanan :)



Fredag: Bosse veterinären var på besök och Karinna är good to go. Jag får rida som vanligt och ska värma upp länge. Minst 20 min så jag tog på grimma och tygar och red runt på gräsbanan. jag satt kvar trots många bocksprång och glädjeskutt som var väntat efter 10 dagars vila ;)



Lördag&Söndag: Mycket tid har spenderats i stallet och jag löshoppade Karinna i söndags. Gick super! :D Hon vägrade 4 gånger och sprang förbi två men hela grejen var ju att plåstra självförtroendet på hästen som hoppträningarna plåstrar mitt (glöm de senaste 2 veckorna) Flätade också manen på henne så den ska ligga fint.



Måndag: Dressyrträning för Siv gick suuuuuper! Min fina lilla häst höll sig på alla fyra nästan 98% av tiden och fick duschas efter. Hon stog där och tyckte lite synd om sig själv, såg ut som en dränkt hundvalp ^^



Så nu taggar vi som satan inför hoppträningen imorgon. Jag tycker att träningarna är alldeles för tråkiga utan mig, det går inte fort nog och nästan ingen ramlar av... Så imorgon ska jag försöka passa in bland de *peppar peppar*. Nu har jag pluggat ikapp, lämnat in inlämningar, gjort franska prov och nu pluggar jag religion för fullt. Och jag har bakat del 4/5 av min avramlings-skuld. Snart är jag skuldfri :D



Och det är första gången jag bakar mitt egna recept, åh nu blev jag nervös! Hoppas folk gillar den :)

Je t'embrasse

Bloggen har krånglat så många inlägg kom aldrig upp, men nu borde det vara fixat. Mycket har hänt så vi ska nog börja med tisdag den 3 maj då jag skulle träna för Arnold och ramlade av... Igen... Det var bara jag och Felle och när vi skulle hoppa fram gick det super i vänster, hon bjöd på fint. Var het men lyssnade väl för både framåtdrivande och förhållande hjälper men när jag kom på framhoppningshindret i höger varv vände hon om och galopperade tillbaka och lämnade mig liggandes bredvid hindret ytterst chockad. Jag hoppade upp igen, och då gick det super ett tag till. Vi hoppade tre hinder på en S-båge. Gick topp.

Sen skulle vi göra samma sak i andra varvet men hoppa en oxer istället. Då fick hon satans fart och jag var så övertygad om att hon skulle hoppa som vanligt men det gjorde hon inte utan hon sprang förbi precis och jag flög som vanligt. Jag hamnade på axeln och huvudet och såfort jag landade blev det svart. Det höll inte länge alls men det kändes som en halv evighet. Jag öppnade ögonen och kände direkt att det är något väldigt fel med min axel. Jag var yr av smärta och fick nästan inte luft. Jag låg på marken och vred mig ett tag. När jag ställde mig upp vinglade jag till lite men jag kände ingen som helst smärta i huvudet men det kändes som om jag fick en kil nertryckt i axeln. Jag försökte röra på den och det gick men det gjorde SÅ ont! Jag hoppade upp igen och då såg vi att hon haltade vänster bak. Då blev det självklart att hon inte hoppar för att hon har ont. Jag åkte hem och när jag kom hem var min hand svullen och jag kunde inte röra min arm alls så vi åkte till St:Görans sjukhus och blev undersökt med diagnosen att en sena troligtvis har lossnat från axelfästet så de skickade hem mig med en slinga och ett datum för återbesök och eventuell operation. Jag kom hem runt 2 på natten.

Har flera på rumpan, höften, foten,
underarmen, armbågen och axeln.

Sen var jag inte hos Karinna förrän på söndagen då hovis skulle komma, vi lyckades bara sko fram eftersom Karinna betedde sig så väldigt illa så han kom tillbaka på måndagen efter Felicia hade longerat Karinna i en halvtimme... Då gick det mycket bättre tack och lov. Jag blir så irriterad på att Karinna beter sig illa mot män. I den kategoring faller både hovis och veterinären.

Jag blev av med slingan som skulle hålla upp min arm i fredags så jag åkte till stallet, lösgalopperade Karinna på utebanan och ställde henne i skritten efter. Hon hade en hel del överskottsenergi. På lördagen gick jag upp 7, åkte till Karinna och mös ute i hagen i 4 timmar, i söndags stog hon i skritten i 1,5 timme sen lösgalopperade jag en snabbis. Hon var inte lika het och galenn som i fredags, hon verkade nästan trött...

Världens vackraste visar upp sig finfint :)

På måndagen kom jag till stallet, skulle rida för Siv men Karinna var blockhalt. Jag provade trava några steg och det var nästan att bakbenen vek sig under henne. Det var helt sjukt! Hon växlade från att vara halt på höger till att vara halt på vänster och jag bestämde mig för att hoppa av och kolla vad det var för fel på hästen. Hon var svullen om båda sidorna på hasen och varm på vänster insida has.

Igår, onsdag 18e maj kom det oundvikliga. Jag har varit väldigt stressad de senaste månaderna och jag hanterar inte stress så väl som jag kanske borde göra, jag låter det samla på sig och tillslut blir det bara för mycket så jag fick panikångest och det har varit den hittills värsta attacken i mitt liv. Jag rusade ut från skolan, åkte hem till Sandra som fyllde år men som också hade en riktigt dålig dag. Och där satt vi och grät tillsammans ett tag. Jag kom hem runt 4, bröt ihop lite till och sen beslutade vi i familjen att jag skulle må bra av en paus så jag ska plugga hemifrån ett tag. Iallafall resten av veckan. Som om dagen inte kunde bli värre så har jag en vagel i ögat som började blöda eftersom jag grät så mycket och paniken då man inser att man gråter blod var hemsk. Så gårdagen kan sammafattas med tårar. Och om det inte vore för Sandra vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Usch och fy!


Je t'embrasse

Det har varit en underbar helg med vackert väder och en häst på underbart humör. I lördags ryktade jag, rykte manen och smorde på arnika på benen efter passet. Jag har ridit på ett tredelat bett och tillskillnad från det tvådelade då hon bara sticker och det raka då hon blir en giraff var hon nästan som på hackamoret med tredelat, riktigt glad och positiv var hon också, öronen var spetsade så gott som hela passet! Super Kul! :)



Idag var det tävlingar på Aspvik. Jag såg fram emot att kolla lite i solen men jag kom precis när allt hade slutat och det var väldigt synd! Karinna var helt dammig på huvudet och halsen eftersom hon hade varit lite nyfiken och kollat in tävlingarna så jag tog in henne och borstade på henne en hel del. Sköljde av arnikan som utför mirakel varje gång. jag har aldrig på arnika mer än 48 timmar förrän jag sköljer bort det och jag har inte heller på arnika på oftare än varannan dag. Varför? Jag vet inte ^^

Efter att jag ryktade henne, klappade på henne, fixade man och svans och pussade på henne...



gick vi ut och betade. Karinna även kallad gräsklipparen blev helt GALEN och avverkade sjuka mängder på inte mer än 10 minuter. En hungrig dam! Hur kan hon vara så hungrig trots de enorma mängderna hon äter? Jag får lite dåligt samvete eftersom jag har trappat ner hennes lusern fram tills nu och nu är det slut. Från 16 kg mat om dagen +2dl olja och vitaminer får hon nu efter nedtrappning 13kg mat om dagen +0,5dl olja, vitaminer och mineraler. Jag hoppas bara att hon inte ska magra av. Det skulle vara så otroligt synd!



Imorgon kommer jag förmodligen inte kunna åka ut (om inte jag får tag i en Sivträning) för jag ska baka tre tårtor... Temat blir hallon och choklad så ifall du är sugen så är det bara att komma till Aspvik 17.00 på tisdag :)

Je t'embrasse

Mycket att berätta, mycket som har hänt... I måndags tog jag med en hel hög tjejer till stallet som fick ha ponnyridning på Bass. Det var sjukt underhållande och för vissa var det första gången de red. Alla travade och alla utom en galopperade. (Ullis, vi dömer dig inte, du får galoppera nästa gång ^^) Sen skulle jag rida Karinna och hon var heeelt coco... Vi red på utebanan och hon gjorde inget annat än att bocka och stegra så jag tog in henne till ridhuset och där bockade, stegrade och skenade hon. Jääääääävlar! Jag var SÅÅÅÅÅÅÅÅ förbannad! Efter mycket om och men tog jag in henne och åkte hem för att "plugga" men vi åkte och åt pizza istället :)


Glada brudar från vänster: Steph, Hanna, Tilla, Ullis och Sandra

Igår skulle jag träna för Arnold och jag bestämde mig för att slänga på en säkerhetsväst med en sur min och prova rida henne innan så jag inte skulle behöva skämmas ihjäl. Hon gick som en klocka och jag tog ett varv i höger och ett varv i vänster sen var vi klara. jag tog in henne, lät henne äta upp eftersom hon blir så grinig annars och sen var det träningsdags. Vi gjorde en övning com gick ut på att rida noggranna hörn och rakställa på raka spår. Det gick lite lagom dåligt men hon var inte helt galen så varför inte... sen skulle vi hoppa och det gick hur bra som helst till en början. Hon var jävligt het och jag kämpade med att få in tillräckligt många galoppsprång och det gick. Sen skulle vi hoppa en serpentin för att sedan vända rätt upp och fokusera på en rak väg.

Det gick tipp topp bra första gången. Andra gången sprang hon förbi hindret och jag ramlade av och slog i huvudet och höften och stukade till foten. Arnold slängde upp mig (nästan ända över till andra sidan) och vi körde igen fast åt andra hållet tror jag... (Jag minns inte så väl) Och då ramlade jag av på det andra hindret igen som inte var samma hinder eftersom vi kom från andra hållet. Då har jag för mig att jag slog i armbågen och revbenen på höger sida. Vi körde igen från samma håll och samma sak hände IGEN! Hur fan kan man ramla av TRE gånger på knappt femton minuter?! Jag ramlade rakt in i stödet och jag antar att det är anledningen till att jag är blå från mitten av låret till mitten på vaden på insidan av det vänstra benet och har ett sår snett över den vänstra underarmen.

Det gjorde inte ont då men jag var rejält irriterad men underlaget var väldigt mysigt jämfört med i vintras. Om det är såhär mjukt och skönt så kan jag ramla av oftare :P. Någon gång på vägen kom Arnold på att det kan vara för att hon blir bländad av kvällssolen. Visst. Det kan jag godkänna. Hemläxa till nästa gång blir balansövningar (a). Men imorse. Goooooode Gud, det gjorde FÖRJÄVLIGT ONT! Min högra fot var svullen och jag kunde knappt stödja på det, jag var rysligt svullen på vänster knä, som en pinne från nacken och nedåt och all rehabilitering som jag har genomlidit sen januari har blåst iväg. Imorgon ska jag gå till massagen med ett leende och berätta för henne att jag är på ruta ett igen. Toppen. Jag är röd/blå/lila över större delar av kroppen och på väldigt sjuka ställen som armvecket och foten.... Underbart.

Men inte ska man gnälla... Det är vår och jag, Sandra och Ellen ska se Arctic Monkeys om 8 dagar :D Årets första konsert! TAGGGAAAAAA!


Det gick typ som på bilden fast hon springer förbi och jag hoppar...
(alltså ramlar av)

Je t'embrasse

Okej... 1 Juni närmar sig så fort att dagarna mosas samman till en röra. Snart ska min ögonsten tillbaka till Grällsta men det kan jag inte tillåta, eller? Så jag har alternativ...
1.Köpa. Det är inte jätte smart med tanke på att jag troligen måste sälja henne inom 5 år. Jag blir mer bunden till Sverige, Stockholm i högskolevalet eller så plockar jag med henne dit jag ska (England alternativt USA?) Det är löjliga kostnader, täcken, träningar, utrustning, mat, hovis etc... Men jag skulle bli så lycklig! Det är min dröm att Karinna och jag ska stanna kvar på Aspvik och att vi aldrig ska skiljas åt.
2.Hyra igen. Med det så måste jag genomlida den extrema terrorn att lämna tillbaka henne om så för tre månader så är det för mycket! Tänk att vara utan mitt hjärtegull om så bara för 7 hela dagar! Jag har ALDRIG varit borta från henne i mer än 7 dagar sen jag fick henne!
3.(Inget val, utan mer en oundviklig impuls) Gråta, skrika och bete mig som en allmän barnunge tills någon går med på att jag ska få ha kvar henne om så bara för sommaren.

Jag vet att MÅÅÅÅÅÅÅNGA tårar kommer att fällas innan, under och efter att jag har lämnat tillbaka henne men jag måste vara stark och försöka att inte bryta ihop helt. När min hamster dog när jag var 13 år vägrade jag gå ut ur lägenheten på 10 dagar, alltså ingen skola, knappt någon föda eller mänsklig kontakt. (Som förmodligen kommer att upprepas nu igen) Ingen har dött men jag kommer nog inte hantera det hela med elegans men jag måste få utlopp för allt.

Jag fick en häst. Blev kär. Genomled allt ifrån paniksituationer i form av toksken i skogen, sprutande blod, hysteriska oförklariga attacker (både från min och Karinnas sida) men också mys i solen, framsteg efter framsteg och ett band mellan oss som fortfarande växer sig starkare och starkare. Hur ska jag "lämna tillbaka" någonting som är en sådan stor del av mig? Större delen av mitt liv kretsar för tillfället kring Karinna och det kommer bli ofantligt tomt utan henne. Jag får svårt att andas bara när jag tänker på att hon inte kommer att vara kvar hos mig länge till.

39 dagar kvar. Helvete vad tiden går fort. Inte gråta inte gråta inte gråta...


Je t'embrasse

idag var en riktig toppendag, den började med en "sovmorgon" till tio sen kom Sandra och vi kollade på Vampire Diaries som är tradition. Sen kom Ellen och vi satte oss och pluggade lite... Det gick ju "jättebra" (INTE) men sen åkte Ellen men jag och Sandra var hungriga så vi tänkte äta lite innan vi skulle ut och gymma... Jag lagade pasta med tomat och ostsås. Vi satt på balkongen i den stekheta solen och njöt. Sen bakade vi smulpaj med rabarber och åt den på balkongen med. Fyfaaaan va vi var mätta! Vi promenerade till Karlberg, tog tåget till Kungsängen och promenerade till stallet. Karinna var så otroligt översocial så det finns inte! Hon stog tätt, tätt intill mig med mulen i ryggen på mig och följde efter mig vart jag än gick. ÄÄÄÄÄÄLSKLIINGEN! Jag stretchade henne sen åkte vi hem runt 8.

Igår åkte jag och Felle till Hööks och Horze. Jag köpte Arnika till Karinnas ben och Steel Joint som hon ska få från och med nu. Sen red jag henne på utebanan för första gången den här säsongen. Jag har tidigare bara skrittat och travat av henne ute men nu var det ett helt pass. Det var galet varmt! Runt 20 grader och det gick nästan inte att vara i ridhuset för att det var så varmt. Det gick sjukt bra och eftersom hon blir lite piggare utomhus så får man mer att arbeta med så hon var sjukt fin heeeela passet. Någon gång kom jag bredvid en annan häst i galopp och eftersom jag har raceat mycket med henne (mot Felle och Bass) så flög hon iväg som skjuten ur en raket och blev rejält förbannad när jag gjorde halt. Sen fattade jag galopp ur halten och fortsatte som vanligt. Jag har haft en riktigt fin lov vecka. Underbart väder, härligt sällskap och en sovmorgon. Det är allt man kräver :P Imorgon ska jag försöka komma iväg riktigt tidigt för att löshoppa coco på utebanan men troligen kommer jag att träna övergångar som är veckans "läxa" :)


Je t'embrasse

Det är riktigt fint ute och jag sitter inne och pluggar. Mitt mål med lovet är att jag ska försöka bli klar med allt skolarbete så jag kan spendera de sex nästkommande veckorna med Karinna. Så idag satte jag igång med spanskan, det kommer nog ta hela dagen men jag kanske åker ut till coco senare, antingen innan eller efter bion om jag kan.
 

Glömde jag att berätta att jag och Anna var och tränade igår? Vi var på Friskis&Svettis och sen åkte vi till Kungsan och hade picknick med tjejerna från klassen. Och sen tog jag och felle en promenix från stallet till Kungsängen eftersom vi missade bussen. Oj va duktig jag känner mig!
En finfin bild på hur det blir när vi åker och tränar ^^



Je t'embrasse

...galnaste, bästaste lilla häst har skött sig riktigt fint i veckan bortsett från små incidenter här och där... Förra veckan gick det galet bra för Arnold! Vi hoppade kombination med olika avstånd och det kändes riktigt fint men det var ingenting mot idag. Hon var galet het men det gick så bra ändå, vad mer kan man begära? En häst som glatt hoppar alla hinder, inget tjafs, ingenting. Men jag känner en extrem kärlek för min häst och känner ett desperat behov av att krama henne varje vaken stund, jag har kramat henne löjligt mycket idag och hon njuter i fulla drag ^^

I lördags fick (kärt barn har många namn) min psykopat tokryck och betedde sig något fruktansvärt illa. Jag skulle leda in henne från skritten, hon studsade runt och var allmänt dryg så jag gick på henne rejält och tvingade henne att backa en rejäl bit, sen gick jag på vardera sida och tvingade henne att flytta undan eftersom hon vet att hon aldrig få ha rumpan mot mig. När jag ska börja gå med henne igen kastar hon sig framåt och sparkar bakut mot mig. Jag höjer armen för att skydda ansiktet och får en spark på underarmen. Jag var rejält förbannad och fick ta många djupa andetag för att inte smälla till henne rakt i huvudet. Jag ledde runt henne runt stallet och lite på området och stannade, backade, svängde och snurrade. Då gick det bra och då fick hon gå in i boxen. Sen dess har vi tränat på så tråkiga grejer som att leda och ha henne bredvid mig... Men men... Med alla framsteg så är det inte hela världen att hon faller tillbaka då och då. Bara hon aldrig någonsin lyfter hoven mot mig igen. Så nu ska jag ringa hovis och få ut honom så snart som möjligt. Kommer bli finfint, för min häst är bra skit :)

Je t'embrasse

jag insåg precis att jag har 55 dagar kvar med Karinna. när insikten kom bröt jag ihop helt, hur kan 10 månader gå så fort!? ett passande citat är "det är som om du håller i dig i bara naglar hängandes över ett stup" det är just den känslan jag har. jag känner att jag kvävs fast andas ändå, som om jag drunknar av luften jag andas... det är en otäck känsla och jag mår riktigt dåligt just nu. jag tror jag äntligen nått botten, det känns okej för nu måste jag bara klättra uppåt. jag orkar inte berätta om de senaste dagarna trots att de har varit underbara. nu ska jag ta en kall dusch och sluta lyssna på musik som får mig att må sämre. jag ska åka ut till Karinna imorgon och göra precis som jag brukar. jag ska rykta länge, rida mycket och uppskatta sista tiden med henne. och inte gråta. jag får inte gråta. de får inte ha rätt om mig, de som har vetat att det här skulle hända hela tiden. positiva tankar. inga tårar. fan. det är försent.

Idag åkte jag ut så tidigt som jag lovat, jag var i stallet 8 och satte på Karinna skydden, satte hinder på 1.80 för utgångarna på utebanan och släppte henne lös. Först följde hon efter mig, sen blev hon väldigt intresserad av gräs som växte i hörnen så jag jagade på henne och när hon signalerade fick hon komma in och då skulle jag få röra hennes öron som hon är lite rädd om. Det gick bra tills jag skulle ta henne i öronen, då blev det jobbigt. Hon fick galoppera lite till sen tog jag in henne, hoppade upp och red. Hon var kolugn :) Hur kommer det sig att man kan älska en häst så mycket? Det är ju bara ett djur men hur kan det djuret få en att le och skratta och gråta? Hur kommer det sig att jag aldrig är så lycklig som då det har gått riktigt bra med Karinna? Hur som helst så har hon ett sår bak av benskydden men nu går hon i hagen utan så det borde läka snabbt. Jag sprutade lite alsolsprit på det så det ska torka ut. Jag tror inte hon tyckte det var så skönt. Hon stog med benet uppe i luften och kollade på mig lite sorgset. Gulle. Bass ska vila idag så han är fin, fräsch och het tills imorgon :) Je t'embrasse