det enda som går i mitt huvud...
...är det faktum att Karinna är min i knappt 230 timmar till. Hur kunde 10 månader flyga förbi så fort?! Jag vill ha henne i sommar också, fortsätta på det jag har påbörjat för jag känner mig inte klar med henne ännu fast kommer jag någonsin kunna lämna henne utan att det gör ont? Det blir väl så när man fäster sig vid någon så mycket som jag har fäst mig vid Karinna. Egentligen ska det bli ganska skönt att slippa oroa sig över henne varje vaken stund på dygnet och all ångest och stress kanske släpper lite. Eller inte.
Det finns en riktigt fin låttext som sätter ord till mina känslor.
I'm not quite sure how to breathe
without you here
I'm not quite sure if I'm ready to say goodbye
to all we were
Be with me
Stay with me
Just for now
Let the time decide when I won't need you
Je t'embrasse
Det finns en riktigt fin låttext som sätter ord till mina känslor.
I'm not quite sure how to breathe
without you here
I'm not quite sure if I'm ready to say goodbye
to all we were
Be with me
Stay with me
Just for now
Let the time decide when I won't need you
Je t'embrasse
Kommentarer
Trackback