det här är värt att dö för
I fredags var planen att jag skulle rida ut en sväng men vädret var så väldigt ruttet så hon fick vila och jag smörjde alla träns, grimma, martingal, skor, chaps, rubbet! Det var inte så mycket mer med det utan jag åkte hem efter några timmar...
Igår åkte jag hemifrån strax innan 1 och jag och felle var duktiga och hjälptes åt med att mocka Karinnas hage, sen skrittade vi ut en sväng och bortsett från en liten händelse som fick Karinna att studsa på bakbenen hela vägen hem så gick det bra. När vi väl var inne i ridhuset hade jag plockat fram tre hinder. En kombination på långsidan på 15 meter och en oxer ur hörnet 12 meter från väggen. Det gick löjligt bra! Hur lugn och sansad som helst. Hur kommer det sig att hon alltid sköter sig så väl men såfort det är träning så ska hon stå på bakbenen? Hur som helst så fotade felicia och när jag provade banan och var påväg ur hörnet mot oxern tryckte karinna sig mot min vänsterskänkel som hon kan göra innan hon springer förbi men jag fortsatte mot hindret som vanligt och ropade "Det kommer inte att gå!" Hon tar av en rejäl bit innan hindret och jag var i chocktillstånd! Felicia ropar in mig för att jag skulle kolla på bilden och vi båda förundrades över cocos superhopp över den ytte-pytte-lilla oxern.
Skillnaden mellan träningar och då jag hoppar själv är att det går i hyfsat tempo som jag ändå kan kontrollera och jag hinner parera i sista stund som jag inte kan när jag tränar eftersom det går så fort att jag inte hinner reagera i tid och plötsligt ligger jag på marken. Suck.
På tisdag är det allt eller inget. Sista hoppträningen, lite sorgligt men ändå roligt att vi ändå har utvecklats, ska man jämföra så ska man göra det nu. Och vi håller tummarna att jag ska få en tid för Siv imorgon så vi kan gnaga lite dressyr. Underbart roligt :)
Nu ska jag tokplugga, lämnar jag inte in mitt CV idag får jag inte åka till Barcelona nästa år... Och jag måste hinna åka ut till hästen också. Japp. Jag känner PANIKEN!
Je t'embrasse
Igår åkte jag hemifrån strax innan 1 och jag och felle var duktiga och hjälptes åt med att mocka Karinnas hage, sen skrittade vi ut en sväng och bortsett från en liten händelse som fick Karinna att studsa på bakbenen hela vägen hem så gick det bra. När vi väl var inne i ridhuset hade jag plockat fram tre hinder. En kombination på långsidan på 15 meter och en oxer ur hörnet 12 meter från väggen. Det gick löjligt bra! Hur lugn och sansad som helst. Hur kommer det sig att hon alltid sköter sig så väl men såfort det är träning så ska hon stå på bakbenen? Hur som helst så fotade felicia och när jag provade banan och var påväg ur hörnet mot oxern tryckte karinna sig mot min vänsterskänkel som hon kan göra innan hon springer förbi men jag fortsatte mot hindret som vanligt och ropade "Det kommer inte att gå!" Hon tar av en rejäl bit innan hindret och jag var i chocktillstånd! Felicia ropar in mig för att jag skulle kolla på bilden och vi båda förundrades över cocos superhopp över den ytte-pytte-lilla oxern.
Skillnaden mellan träningar och då jag hoppar själv är att det går i hyfsat tempo som jag ändå kan kontrollera och jag hinner parera i sista stund som jag inte kan när jag tränar eftersom det går så fort att jag inte hinner reagera i tid och plötsligt ligger jag på marken. Suck.
På tisdag är det allt eller inget. Sista hoppträningen, lite sorgligt men ändå roligt att vi ändå har utvecklats, ska man jämföra så ska man göra det nu. Och vi håller tummarna att jag ska få en tid för Siv imorgon så vi kan gnaga lite dressyr. Underbart roligt :)
Nu ska jag tokplugga, lämnar jag inte in mitt CV idag får jag inte åka till Barcelona nästa år... Och jag måste hinna åka ut till hästen också. Japp. Jag känner PANIKEN!
Je t'embrasse
det enda som går i mitt huvud...
...är det faktum att Karinna är min i knappt 230 timmar till. Hur kunde 10 månader flyga förbi så fort?! Jag vill ha henne i sommar också, fortsätta på det jag har påbörjat för jag känner mig inte klar med henne ännu fast kommer jag någonsin kunna lämna henne utan att det gör ont? Det blir väl så när man fäster sig vid någon så mycket som jag har fäst mig vid Karinna. Egentligen ska det bli ganska skönt att slippa oroa sig över henne varje vaken stund på dygnet och all ångest och stress kanske släpper lite. Eller inte.
Det finns en riktigt fin låttext som sätter ord till mina känslor.
I'm not quite sure how to breathe
without you here
I'm not quite sure if I'm ready to say goodbye
to all we were
Be with me
Stay with me
Just for now
Let the time decide when I won't need you
Je t'embrasse
Det finns en riktigt fin låttext som sätter ord till mina känslor.
I'm not quite sure how to breathe
without you here
I'm not quite sure if I'm ready to say goodbye
to all we were
Be with me
Stay with me
Just for now
Let the time decide when I won't need you
Je t'embrasse
finaste hästen
Idag var nog den hittills bästa dagen i veckan, ligga i gräset och sola i hagaparken var våran skoldag, sen åkte jag ut till prinsessan som var på riktigt myshumör (fördelar med brunstiga ston). Jag ryktade på Karinna i en timme innan jag red och jag beslutade mig för att skritta ut en sväng, det gick riktigt bra och jag kunde skritta på långa tyglar hela turen.
Sen red jag i ridhuset. Hon var gaaaaalet fin idag också! Men däremot behöver jag verkligen rida på bett oftare nu när det går lite för bra på hackamoret. Jag red i kort galopp i uppvärmningen, släppte inte iväg henne, sen red jag 6 ökade språng, 6 "vanliga", 6 minskade, 6 "vanliga" etc. Det gick också super. Sen skrittade jag ut igen, det gick självklart hur bra som helst och sen tog jag in henne och ryktade på henne igen.
Jag glömde berätta att lindan lossnade igår när jag red. Det var mina rosa fleecelindor som är kortklippta efter en ponny, spännet hade inte lossnat och jag vet inte riktigt vad som hände... Vi gick inte omkull eller något men lite obehagligt var det eftersom de två andra var i ridhuset skrek "linda" jag hörde inget men kände hur hon sparkade i varje steg med bakbenet så jag trodde de skrek "hon har gjort sig illa" och det var inte kul.
Jag hade bakat till skolan men det gick inte åt eftersom vi alla var så väldigt mätta på allt annat gott så det blev över lite paj som jag och Felle satt och mumsade på medans vi väntade på pendeln.
Nu ska jag fortsätta leta efter en foderhäst och plugga, plugga, plugga ;)
Je t'embrasse
Sen red jag i ridhuset. Hon var gaaaaalet fin idag också! Men däremot behöver jag verkligen rida på bett oftare nu när det går lite för bra på hackamoret. Jag red i kort galopp i uppvärmningen, släppte inte iväg henne, sen red jag 6 ökade språng, 6 "vanliga", 6 minskade, 6 "vanliga" etc. Det gick också super. Sen skrittade jag ut igen, det gick självklart hur bra som helst och sen tog jag in henne och ryktade på henne igen.
Jag glömde berätta att lindan lossnade igår när jag red. Det var mina rosa fleecelindor som är kortklippta efter en ponny, spännet hade inte lossnat och jag vet inte riktigt vad som hände... Vi gick inte omkull eller något men lite obehagligt var det eftersom de två andra var i ridhuset skrek "linda" jag hörde inget men kände hur hon sparkade i varje steg med bakbenet så jag trodde de skrek "hon har gjort sig illa" och det var inte kul.
Jag hade bakat till skolan men det gick inte åt eftersom vi alla var så väldigt mätta på allt annat gott så det blev över lite paj som jag och Felle satt och mumsade på medans vi väntade på pendeln.
Nu ska jag fortsätta leta efter en foderhäst och plugga, plugga, plugga ;)
Je t'embrasse
vadå träningsvärk?
Dressyr i tisdags, hoppning igår och markarbete idag och eftersom jag inte har ridit ordentligt på två veckor har jag träningsvärk och jag är typ DÖD! Jag satte ut 2 bommar med 21 meter emellan och satsade på att rida jämna språng och rakt. I början vinglade vi från sida till sida i en jävla hastighet men efter lite jobb på volter blev hon lugnare och då kunde jag rida rakare. Sen skulle jag öka och minska lite. Jag fick allt ifrån 4 språng till 8 språng. Jag är stolt ^^.
såhär såg hon ut när jag tog in henne. *suck*
hon var riktigt fin i skritten...
...traven...
...och galoppen även om hon vek in näsan lite när jag minskade.
Och för övrigt tycker jag att träningarna har visat resultat. Trots att hon fortfarande studsar i stressade situationer så känner jag knappt igen henne nu jämfört med då. ALLT går mycket bättre och jag har nått huvudmålet med de senaste 10 månaderna och det är att hon ska kunna lita på mig. Hon har gått upp i hull och i muskler, fattar högergalopp lätt jämfört med förr, rusar inte in i galoppen och nu ska vi se hur uteritterna går... Skena vill jag inte att hon ska göra.
Efter 4 timmar i stallet drog jag och felle hem och vi gjorde det vi tycker bäst om att göra. Ta egopix ;).
De bjuder vi på :)
Och sen slänger jag upp två bilder från dagens slit i Kista inför våran projektexamination som kommer bli en film på 5 brudar som har en guidad rundtur i Kista (och jag lyckades flörta till mig en privat visning på terassen i Kista Science Tower :D)
Från vänster: Ellen, Bea och Stephanie Bild 2: Anna
Je t'embrasse
såhär såg hon ut när jag tog in henne. *suck*
hon var riktigt fin i skritten...
...traven...
...och galoppen även om hon vek in näsan lite när jag minskade.
Och för övrigt tycker jag att träningarna har visat resultat. Trots att hon fortfarande studsar i stressade situationer så känner jag knappt igen henne nu jämfört med då. ALLT går mycket bättre och jag har nått huvudmålet med de senaste 10 månaderna och det är att hon ska kunna lita på mig. Hon har gått upp i hull och i muskler, fattar högergalopp lätt jämfört med förr, rusar inte in i galoppen och nu ska vi se hur uteritterna går... Skena vill jag inte att hon ska göra.
Efter 4 timmar i stallet drog jag och felle hem och vi gjorde det vi tycker bäst om att göra. Ta egopix ;).
De bjuder vi på :)
Och sen slänger jag upp två bilder från dagens slit i Kista inför våran projektexamination som kommer bli en film på 5 brudar som har en guidad rundtur i Kista (och jag lyckades flörta till mig en privat visning på terassen i Kista Science Tower :D)
Från vänster: Ellen, Bea och Stephanie Bild 2: Anna
Je t'embrasse
0 avramlingar! :D
WOHOOOOO! Jag gjorde det! Jag hoppade för Arnold och ramlade INTE av en enda gång, och hon sprang inte förbi en enda gång och det bara kändes TOPPEN! Jag tokhöll och litade inte på hästen om det så skulle kosta mig livet men va fan... Jag kom över och nu är det dags för Karinna att fortsätta bevisa att jag kan lita på henne. Hon får ta och kämpa för att vinna tillbaka mitt förtroende ;)
Inför nästa vecka ska jag både löshoppa henne och hoppa lite roliga övningar så vi kan komma över den här lite jobbiga perioden. Jag hoppade upp och red fram henne 30 min innan träningen och trots att mitt kära lilla sto är brunstigt så gick det oväntat bra, inga sura miner från hennes sida inte (tack och lov). Visst blev hon sådär lagom galen och het på träningen men det var bara väntat. Jag hoppade bara en kombination, 2 räcken, 18m, 6 galoppsprång. Jag fick allt emellan 8 och jag tror till och med att jag fick in 5 en gång. Sen busade jag och Felle lite sådär som vi brukar göra och planerade lite inför framtiden typ brevväxla varje dag i 10 månader ;)
Jag lyckades hålla minen hela dagen trots att jag har panik för både Franska- och Religionsproven som jag har gjort igår och idag. Och hästen försvinner om vadå, 11 dagar?! Så såklart bröt jag ihop (igen) panikringde Ellen som kom ut nyduschad och blöt i håret för att trösta mig.
Och en dag som denna vet man att man har de bästa vännerna i världen och vad skulle jag göra utan er?
(Och era vita lögner... Vadå jag har inte mascara överallt?!)
Nu ska jag duscha och sluta tänka på Karinna för det gör ont. Istället ska jag tänka positivt typ att jag kommer att hitta en perfekt foderhäst omgående och en förare som gärna går upp 5 på morgonen för att köra mig till tävlingar eller det perfekta sommarjobbet i ett stall ute på landet med massvis av hästar som ska tas hand om. Det finns inget som får en så glad som doften av hö 6 på morgon :)
Je t'embrasse
Inför nästa vecka ska jag både löshoppa henne och hoppa lite roliga övningar så vi kan komma över den här lite jobbiga perioden. Jag hoppade upp och red fram henne 30 min innan träningen och trots att mitt kära lilla sto är brunstigt så gick det oväntat bra, inga sura miner från hennes sida inte (tack och lov). Visst blev hon sådär lagom galen och het på träningen men det var bara väntat. Jag hoppade bara en kombination, 2 räcken, 18m, 6 galoppsprång. Jag fick allt emellan 8 och jag tror till och med att jag fick in 5 en gång. Sen busade jag och Felle lite sådär som vi brukar göra och planerade lite inför framtiden typ brevväxla varje dag i 10 månader ;)
Jag lyckades hålla minen hela dagen trots att jag har panik för både Franska- och Religionsproven som jag har gjort igår och idag. Och hästen försvinner om vadå, 11 dagar?! Så såklart bröt jag ihop (igen) panikringde Ellen som kom ut nyduschad och blöt i håret för att trösta mig.
Och en dag som denna vet man att man har de bästa vännerna i världen och vad skulle jag göra utan er?
(Och era vita lögner... Vadå jag har inte mascara överallt?!)
Nu ska jag duscha och sluta tänka på Karinna för det gör ont. Istället ska jag tänka positivt typ att jag kommer att hitta en perfekt foderhäst omgående och en förare som gärna går upp 5 på morgonen för att köra mig till tävlingar eller det perfekta sommarjobbet i ett stall ute på landet med massvis av hästar som ska tas hand om. Det finns inget som får en så glad som doften av hö 6 på morgon :)
Je t'embrasse
fyra dagar i bilder
Många tuffa dagar men nu biter jag ihop och tar mig igenom 12 skoldagar. Så för en gångs skull ska jag berätta om mina senaste 4 dagar i bilder.
Gräsklipparn' (Karinna) fick hjälpa till att jämna ut gräset på utebanan :)
Fredag: Bosse veterinären var på besök och Karinna är good to go. Jag får rida som vanligt och ska värma upp länge. Minst 20 min så jag tog på grimma och tygar och red runt på gräsbanan. jag satt kvar trots många bocksprång och glädjeskutt som var väntat efter 10 dagars vila ;)
Lördag&Söndag: Mycket tid har spenderats i stallet och jag löshoppade Karinna i söndags. Gick super! :D Hon vägrade 4 gånger och sprang förbi två men hela grejen var ju att plåstra självförtroendet på hästen som hoppträningarna plåstrar mitt (glöm de senaste 2 veckorna) Flätade också manen på henne så den ska ligga fint.
Måndag: Dressyrträning för Siv gick suuuuuper! Min fina lilla häst höll sig på alla fyra nästan 98% av tiden och fick duschas efter. Hon stog där och tyckte lite synd om sig själv, såg ut som en dränkt hundvalp ^^
Så nu taggar vi som satan inför hoppträningen imorgon. Jag tycker att träningarna är alldeles för tråkiga utan mig, det går inte fort nog och nästan ingen ramlar av... Så imorgon ska jag försöka passa in bland de *peppar peppar*. Nu har jag pluggat ikapp, lämnat in inlämningar, gjort franska prov och nu pluggar jag religion för fullt. Och jag har bakat del 4/5 av min avramlings-skuld. Snart är jag skuldfri :D
Och det är första gången jag bakar mitt egna recept, åh nu blev jag nervös! Hoppas folk gillar den :)
Je t'embrasse
Gräsklipparn' (Karinna) fick hjälpa till att jämna ut gräset på utebanan :)
Fredag: Bosse veterinären var på besök och Karinna är good to go. Jag får rida som vanligt och ska värma upp länge. Minst 20 min så jag tog på grimma och tygar och red runt på gräsbanan. jag satt kvar trots många bocksprång och glädjeskutt som var väntat efter 10 dagars vila ;)
Lördag&Söndag: Mycket tid har spenderats i stallet och jag löshoppade Karinna i söndags. Gick super! :D Hon vägrade 4 gånger och sprang förbi två men hela grejen var ju att plåstra självförtroendet på hästen som hoppträningarna plåstrar mitt (glöm de senaste 2 veckorna) Flätade också manen på henne så den ska ligga fint.
Måndag: Dressyrträning för Siv gick suuuuuper! Min fina lilla häst höll sig på alla fyra nästan 98% av tiden och fick duschas efter. Hon stog där och tyckte lite synd om sig själv, såg ut som en dränkt hundvalp ^^
Så nu taggar vi som satan inför hoppträningen imorgon. Jag tycker att träningarna är alldeles för tråkiga utan mig, det går inte fort nog och nästan ingen ramlar av... Så imorgon ska jag försöka passa in bland de *peppar peppar*. Nu har jag pluggat ikapp, lämnat in inlämningar, gjort franska prov och nu pluggar jag religion för fullt. Och jag har bakat del 4/5 av min avramlings-skuld. Snart är jag skuldfri :D
Och det är första gången jag bakar mitt egna recept, åh nu blev jag nervös! Hoppas folk gillar den :)
Je t'embrasse
18 dagar senare...
Bloggen har krånglat så många inlägg kom aldrig upp, men nu borde det vara fixat. Mycket har hänt så vi ska nog börja med tisdag den 3 maj då jag skulle träna för Arnold och ramlade av... Igen... Det var bara jag och Felle och när vi skulle hoppa fram gick det super i vänster, hon bjöd på fint. Var het men lyssnade väl för både framåtdrivande och förhållande hjälper men när jag kom på framhoppningshindret i höger varv vände hon om och galopperade tillbaka och lämnade mig liggandes bredvid hindret ytterst chockad. Jag hoppade upp igen, och då gick det super ett tag till. Vi hoppade tre hinder på en S-båge. Gick topp.
Sen skulle vi göra samma sak i andra varvet men hoppa en oxer istället. Då fick hon satans fart och jag var så övertygad om att hon skulle hoppa som vanligt men det gjorde hon inte utan hon sprang förbi precis och jag flög som vanligt. Jag hamnade på axeln och huvudet och såfort jag landade blev det svart. Det höll inte länge alls men det kändes som en halv evighet. Jag öppnade ögonen och kände direkt att det är något väldigt fel med min axel. Jag var yr av smärta och fick nästan inte luft. Jag låg på marken och vred mig ett tag. När jag ställde mig upp vinglade jag till lite men jag kände ingen som helst smärta i huvudet men det kändes som om jag fick en kil nertryckt i axeln. Jag försökte röra på den och det gick men det gjorde SÅ ont! Jag hoppade upp igen och då såg vi att hon haltade vänster bak. Då blev det självklart att hon inte hoppar för att hon har ont. Jag åkte hem och när jag kom hem var min hand svullen och jag kunde inte röra min arm alls så vi åkte till St:Görans sjukhus och blev undersökt med diagnosen att en sena troligtvis har lossnat från axelfästet så de skickade hem mig med en slinga och ett datum för återbesök och eventuell operation. Jag kom hem runt 2 på natten.
Har flera på rumpan, höften, foten,
underarmen, armbågen och axeln.
Sen var jag inte hos Karinna förrän på söndagen då hovis skulle komma, vi lyckades bara sko fram eftersom Karinna betedde sig så väldigt illa så han kom tillbaka på måndagen efter Felicia hade longerat Karinna i en halvtimme... Då gick det mycket bättre tack och lov. Jag blir så irriterad på att Karinna beter sig illa mot män. I den kategoring faller både hovis och veterinären.
Jag blev av med slingan som skulle hålla upp min arm i fredags så jag åkte till stallet, lösgalopperade Karinna på utebanan och ställde henne i skritten efter. Hon hade en hel del överskottsenergi. På lördagen gick jag upp 7, åkte till Karinna och mös ute i hagen i 4 timmar, i söndags stog hon i skritten i 1,5 timme sen lösgalopperade jag en snabbis. Hon var inte lika het och galenn som i fredags, hon verkade nästan trött...
Världens vackraste visar upp sig finfint :)
På måndagen kom jag till stallet, skulle rida för Siv men Karinna var blockhalt. Jag provade trava några steg och det var nästan att bakbenen vek sig under henne. Det var helt sjukt! Hon växlade från att vara halt på höger till att vara halt på vänster och jag bestämde mig för att hoppa av och kolla vad det var för fel på hästen. Hon var svullen om båda sidorna på hasen och varm på vänster insida has.
Igår, onsdag 18e maj kom det oundvikliga. Jag har varit väldigt stressad de senaste månaderna och jag hanterar inte stress så väl som jag kanske borde göra, jag låter det samla på sig och tillslut blir det bara för mycket så jag fick panikångest och det har varit den hittills värsta attacken i mitt liv. Jag rusade ut från skolan, åkte hem till Sandra som fyllde år men som också hade en riktigt dålig dag. Och där satt vi och grät tillsammans ett tag. Jag kom hem runt 4, bröt ihop lite till och sen beslutade vi i familjen att jag skulle må bra av en paus så jag ska plugga hemifrån ett tag. Iallafall resten av veckan. Som om dagen inte kunde bli värre så har jag en vagel i ögat som började blöda eftersom jag grät så mycket och paniken då man inser att man gråter blod var hemsk. Så gårdagen kan sammafattas med tårar. Och om det inte vore för Sandra vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Usch och fy!
Je t'embrasse
Sen skulle vi göra samma sak i andra varvet men hoppa en oxer istället. Då fick hon satans fart och jag var så övertygad om att hon skulle hoppa som vanligt men det gjorde hon inte utan hon sprang förbi precis och jag flög som vanligt. Jag hamnade på axeln och huvudet och såfort jag landade blev det svart. Det höll inte länge alls men det kändes som en halv evighet. Jag öppnade ögonen och kände direkt att det är något väldigt fel med min axel. Jag var yr av smärta och fick nästan inte luft. Jag låg på marken och vred mig ett tag. När jag ställde mig upp vinglade jag till lite men jag kände ingen som helst smärta i huvudet men det kändes som om jag fick en kil nertryckt i axeln. Jag försökte röra på den och det gick men det gjorde SÅ ont! Jag hoppade upp igen och då såg vi att hon haltade vänster bak. Då blev det självklart att hon inte hoppar för att hon har ont. Jag åkte hem och när jag kom hem var min hand svullen och jag kunde inte röra min arm alls så vi åkte till St:Görans sjukhus och blev undersökt med diagnosen att en sena troligtvis har lossnat från axelfästet så de skickade hem mig med en slinga och ett datum för återbesök och eventuell operation. Jag kom hem runt 2 på natten.
Har flera på rumpan, höften, foten,
underarmen, armbågen och axeln.
Sen var jag inte hos Karinna förrän på söndagen då hovis skulle komma, vi lyckades bara sko fram eftersom Karinna betedde sig så väldigt illa så han kom tillbaka på måndagen efter Felicia hade longerat Karinna i en halvtimme... Då gick det mycket bättre tack och lov. Jag blir så irriterad på att Karinna beter sig illa mot män. I den kategoring faller både hovis och veterinären.
Jag blev av med slingan som skulle hålla upp min arm i fredags så jag åkte till stallet, lösgalopperade Karinna på utebanan och ställde henne i skritten efter. Hon hade en hel del överskottsenergi. På lördagen gick jag upp 7, åkte till Karinna och mös ute i hagen i 4 timmar, i söndags stog hon i skritten i 1,5 timme sen lösgalopperade jag en snabbis. Hon var inte lika het och galenn som i fredags, hon verkade nästan trött...
Världens vackraste visar upp sig finfint :)
På måndagen kom jag till stallet, skulle rida för Siv men Karinna var blockhalt. Jag provade trava några steg och det var nästan att bakbenen vek sig under henne. Det var helt sjukt! Hon växlade från att vara halt på höger till att vara halt på vänster och jag bestämde mig för att hoppa av och kolla vad det var för fel på hästen. Hon var svullen om båda sidorna på hasen och varm på vänster insida has.
Igår, onsdag 18e maj kom det oundvikliga. Jag har varit väldigt stressad de senaste månaderna och jag hanterar inte stress så väl som jag kanske borde göra, jag låter det samla på sig och tillslut blir det bara för mycket så jag fick panikångest och det har varit den hittills värsta attacken i mitt liv. Jag rusade ut från skolan, åkte hem till Sandra som fyllde år men som också hade en riktigt dålig dag. Och där satt vi och grät tillsammans ett tag. Jag kom hem runt 4, bröt ihop lite till och sen beslutade vi i familjen att jag skulle må bra av en paus så jag ska plugga hemifrån ett tag. Iallafall resten av veckan. Som om dagen inte kunde bli värre så har jag en vagel i ögat som började blöda eftersom jag grät så mycket och paniken då man inser att man gråter blod var hemsk. Så gårdagen kan sammafattas med tårar. Och om det inte vore för Sandra vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Usch och fy!
Je t'embrasse
älskade lilla häst
Det har varit en underbar helg med vackert väder och en häst på underbart humör. I lördags ryktade jag, rykte manen och smorde på arnika på benen efter passet. Jag har ridit på ett tredelat bett och tillskillnad från det tvådelade då hon bara sticker och det raka då hon blir en giraff var hon nästan som på hackamoret med tredelat, riktigt glad och positiv var hon också, öronen var spetsade så gott som hela passet! Super Kul! :)
Idag var det tävlingar på Aspvik. Jag såg fram emot att kolla lite i solen men jag kom precis när allt hade slutat och det var väldigt synd! Karinna var helt dammig på huvudet och halsen eftersom hon hade varit lite nyfiken och kollat in tävlingarna så jag tog in henne och borstade på henne en hel del. Sköljde av arnikan som utför mirakel varje gång. jag har aldrig på arnika mer än 48 timmar förrän jag sköljer bort det och jag har inte heller på arnika på oftare än varannan dag. Varför? Jag vet inte ^^
Efter att jag ryktade henne, klappade på henne, fixade man och svans och pussade på henne...
gick vi ut och betade. Karinna även kallad gräsklipparen blev helt GALEN och avverkade sjuka mängder på inte mer än 10 minuter. En hungrig dam! Hur kan hon vara så hungrig trots de enorma mängderna hon äter? Jag får lite dåligt samvete eftersom jag har trappat ner hennes lusern fram tills nu och nu är det slut. Från 16 kg mat om dagen +2dl olja och vitaminer får hon nu efter nedtrappning 13kg mat om dagen +0,5dl olja, vitaminer och mineraler. Jag hoppas bara att hon inte ska magra av. Det skulle vara så otroligt synd!
Imorgon kommer jag förmodligen inte kunna åka ut (om inte jag får tag i en Sivträning) för jag ska baka tre tårtor... Temat blir hallon och choklad så ifall du är sugen så är det bara att komma till Aspvik 17.00 på tisdag :)
Je t'embrasse
Idag var det tävlingar på Aspvik. Jag såg fram emot att kolla lite i solen men jag kom precis när allt hade slutat och det var väldigt synd! Karinna var helt dammig på huvudet och halsen eftersom hon hade varit lite nyfiken och kollat in tävlingarna så jag tog in henne och borstade på henne en hel del. Sköljde av arnikan som utför mirakel varje gång. jag har aldrig på arnika mer än 48 timmar förrän jag sköljer bort det och jag har inte heller på arnika på oftare än varannan dag. Varför? Jag vet inte ^^
Efter att jag ryktade henne, klappade på henne, fixade man och svans och pussade på henne...
gick vi ut och betade. Karinna även kallad gräsklipparen blev helt GALEN och avverkade sjuka mängder på inte mer än 10 minuter. En hungrig dam! Hur kan hon vara så hungrig trots de enorma mängderna hon äter? Jag får lite dåligt samvete eftersom jag har trappat ner hennes lusern fram tills nu och nu är det slut. Från 16 kg mat om dagen +2dl olja och vitaminer får hon nu efter nedtrappning 13kg mat om dagen +0,5dl olja, vitaminer och mineraler. Jag hoppas bara att hon inte ska magra av. Det skulle vara så otroligt synd!
Imorgon kommer jag förmodligen inte kunna åka ut (om inte jag får tag i en Sivträning) för jag ska baka tre tårtor... Temat blir hallon och choklad så ifall du är sugen så är det bara att komma till Aspvik 17.00 på tisdag :)
Je t'embrasse