det här är värt att dö för
I fredags var planen att jag skulle rida ut en sväng men vädret var så väldigt ruttet så hon fick vila och jag smörjde alla träns, grimma, martingal, skor, chaps, rubbet! Det var inte så mycket mer med det utan jag åkte hem efter några timmar...
Igår åkte jag hemifrån strax innan 1 och jag och felle var duktiga och hjälptes åt med att mocka Karinnas hage, sen skrittade vi ut en sväng och bortsett från en liten händelse som fick Karinna att studsa på bakbenen hela vägen hem så gick det bra. När vi väl var inne i ridhuset hade jag plockat fram tre hinder. En kombination på långsidan på 15 meter och en oxer ur hörnet 12 meter från väggen. Det gick löjligt bra! Hur lugn och sansad som helst. Hur kommer det sig att hon alltid sköter sig så väl men såfort det är träning så ska hon stå på bakbenen? Hur som helst så fotade felicia och när jag provade banan och var påväg ur hörnet mot oxern tryckte karinna sig mot min vänsterskänkel som hon kan göra innan hon springer förbi men jag fortsatte mot hindret som vanligt och ropade "Det kommer inte att gå!" Hon tar av en rejäl bit innan hindret och jag var i chocktillstånd! Felicia ropar in mig för att jag skulle kolla på bilden och vi båda förundrades över cocos superhopp över den ytte-pytte-lilla oxern.
Skillnaden mellan träningar och då jag hoppar själv är att det går i hyfsat tempo som jag ändå kan kontrollera och jag hinner parera i sista stund som jag inte kan när jag tränar eftersom det går så fort att jag inte hinner reagera i tid och plötsligt ligger jag på marken. Suck.
På tisdag är det allt eller inget. Sista hoppträningen, lite sorgligt men ändå roligt att vi ändå har utvecklats, ska man jämföra så ska man göra det nu. Och vi håller tummarna att jag ska få en tid för Siv imorgon så vi kan gnaga lite dressyr. Underbart roligt :)
Nu ska jag tokplugga, lämnar jag inte in mitt CV idag får jag inte åka till Barcelona nästa år... Och jag måste hinna åka ut till hästen också. Japp. Jag känner PANIKEN!
Je t'embrasse
Igår åkte jag hemifrån strax innan 1 och jag och felle var duktiga och hjälptes åt med att mocka Karinnas hage, sen skrittade vi ut en sväng och bortsett från en liten händelse som fick Karinna att studsa på bakbenen hela vägen hem så gick det bra. När vi väl var inne i ridhuset hade jag plockat fram tre hinder. En kombination på långsidan på 15 meter och en oxer ur hörnet 12 meter från väggen. Det gick löjligt bra! Hur lugn och sansad som helst. Hur kommer det sig att hon alltid sköter sig så väl men såfort det är träning så ska hon stå på bakbenen? Hur som helst så fotade felicia och när jag provade banan och var påväg ur hörnet mot oxern tryckte karinna sig mot min vänsterskänkel som hon kan göra innan hon springer förbi men jag fortsatte mot hindret som vanligt och ropade "Det kommer inte att gå!" Hon tar av en rejäl bit innan hindret och jag var i chocktillstånd! Felicia ropar in mig för att jag skulle kolla på bilden och vi båda förundrades över cocos superhopp över den ytte-pytte-lilla oxern.
Skillnaden mellan träningar och då jag hoppar själv är att det går i hyfsat tempo som jag ändå kan kontrollera och jag hinner parera i sista stund som jag inte kan när jag tränar eftersom det går så fort att jag inte hinner reagera i tid och plötsligt ligger jag på marken. Suck.
På tisdag är det allt eller inget. Sista hoppträningen, lite sorgligt men ändå roligt att vi ändå har utvecklats, ska man jämföra så ska man göra det nu. Och vi håller tummarna att jag ska få en tid för Siv imorgon så vi kan gnaga lite dressyr. Underbart roligt :)
Nu ska jag tokplugga, lämnar jag inte in mitt CV idag får jag inte åka till Barcelona nästa år... Och jag måste hinna åka ut till hästen också. Japp. Jag känner PANIKEN!
Je t'embrasse
Kommentarer
Trackback
