18 dagar senare...
Bloggen har krånglat så många inlägg kom aldrig upp, men nu borde det vara fixat. Mycket har hänt så vi ska nog börja med tisdag den 3 maj då jag skulle träna för Arnold och ramlade av... Igen... Det var bara jag och Felle och när vi skulle hoppa fram gick det super i vänster, hon bjöd på fint. Var het men lyssnade väl för både framåtdrivande och förhållande hjälper men när jag kom på framhoppningshindret i höger varv vände hon om och galopperade tillbaka och lämnade mig liggandes bredvid hindret ytterst chockad. Jag hoppade upp igen, och då gick det super ett tag till. Vi hoppade tre hinder på en S-båge. Gick topp.
Sen skulle vi göra samma sak i andra varvet men hoppa en oxer istället. Då fick hon satans fart och jag var så övertygad om att hon skulle hoppa som vanligt men det gjorde hon inte utan hon sprang förbi precis och jag flög som vanligt. Jag hamnade på axeln och huvudet och såfort jag landade blev det svart. Det höll inte länge alls men det kändes som en halv evighet. Jag öppnade ögonen och kände direkt att det är något väldigt fel med min axel. Jag var yr av smärta och fick nästan inte luft. Jag låg på marken och vred mig ett tag. När jag ställde mig upp vinglade jag till lite men jag kände ingen som helst smärta i huvudet men det kändes som om jag fick en kil nertryckt i axeln. Jag försökte röra på den och det gick men det gjorde SÅ ont! Jag hoppade upp igen och då såg vi att hon haltade vänster bak. Då blev det självklart att hon inte hoppar för att hon har ont. Jag åkte hem och när jag kom hem var min hand svullen och jag kunde inte röra min arm alls så vi åkte till St:Görans sjukhus och blev undersökt med diagnosen att en sena troligtvis har lossnat från axelfästet så de skickade hem mig med en slinga och ett datum för återbesök och eventuell operation. Jag kom hem runt 2 på natten.
Har flera på rumpan, höften, foten,
underarmen, armbågen och axeln.
Sen var jag inte hos Karinna förrän på söndagen då hovis skulle komma, vi lyckades bara sko fram eftersom Karinna betedde sig så väldigt illa så han kom tillbaka på måndagen efter Felicia hade longerat Karinna i en halvtimme... Då gick det mycket bättre tack och lov. Jag blir så irriterad på att Karinna beter sig illa mot män. I den kategoring faller både hovis och veterinären.
Jag blev av med slingan som skulle hålla upp min arm i fredags så jag åkte till stallet, lösgalopperade Karinna på utebanan och ställde henne i skritten efter. Hon hade en hel del överskottsenergi. På lördagen gick jag upp 7, åkte till Karinna och mös ute i hagen i 4 timmar, i söndags stog hon i skritten i 1,5 timme sen lösgalopperade jag en snabbis. Hon var inte lika het och galenn som i fredags, hon verkade nästan trött...
Världens vackraste visar upp sig finfint :)
På måndagen kom jag till stallet, skulle rida för Siv men Karinna var blockhalt. Jag provade trava några steg och det var nästan att bakbenen vek sig under henne. Det var helt sjukt! Hon växlade från att vara halt på höger till att vara halt på vänster och jag bestämde mig för att hoppa av och kolla vad det var för fel på hästen. Hon var svullen om båda sidorna på hasen och varm på vänster insida has.
Igår, onsdag 18e maj kom det oundvikliga. Jag har varit väldigt stressad de senaste månaderna och jag hanterar inte stress så väl som jag kanske borde göra, jag låter det samla på sig och tillslut blir det bara för mycket så jag fick panikångest och det har varit den hittills värsta attacken i mitt liv. Jag rusade ut från skolan, åkte hem till Sandra som fyllde år men som också hade en riktigt dålig dag. Och där satt vi och grät tillsammans ett tag. Jag kom hem runt 4, bröt ihop lite till och sen beslutade vi i familjen att jag skulle må bra av en paus så jag ska plugga hemifrån ett tag. Iallafall resten av veckan. Som om dagen inte kunde bli värre så har jag en vagel i ögat som började blöda eftersom jag grät så mycket och paniken då man inser att man gråter blod var hemsk. Så gårdagen kan sammafattas med tårar. Och om det inte vore för Sandra vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Usch och fy!
Je t'embrasse
Sen skulle vi göra samma sak i andra varvet men hoppa en oxer istället. Då fick hon satans fart och jag var så övertygad om att hon skulle hoppa som vanligt men det gjorde hon inte utan hon sprang förbi precis och jag flög som vanligt. Jag hamnade på axeln och huvudet och såfort jag landade blev det svart. Det höll inte länge alls men det kändes som en halv evighet. Jag öppnade ögonen och kände direkt att det är något väldigt fel med min axel. Jag var yr av smärta och fick nästan inte luft. Jag låg på marken och vred mig ett tag. När jag ställde mig upp vinglade jag till lite men jag kände ingen som helst smärta i huvudet men det kändes som om jag fick en kil nertryckt i axeln. Jag försökte röra på den och det gick men det gjorde SÅ ont! Jag hoppade upp igen och då såg vi att hon haltade vänster bak. Då blev det självklart att hon inte hoppar för att hon har ont. Jag åkte hem och när jag kom hem var min hand svullen och jag kunde inte röra min arm alls så vi åkte till St:Görans sjukhus och blev undersökt med diagnosen att en sena troligtvis har lossnat från axelfästet så de skickade hem mig med en slinga och ett datum för återbesök och eventuell operation. Jag kom hem runt 2 på natten.
Har flera på rumpan, höften, foten,
underarmen, armbågen och axeln.
Sen var jag inte hos Karinna förrän på söndagen då hovis skulle komma, vi lyckades bara sko fram eftersom Karinna betedde sig så väldigt illa så han kom tillbaka på måndagen efter Felicia hade longerat Karinna i en halvtimme... Då gick det mycket bättre tack och lov. Jag blir så irriterad på att Karinna beter sig illa mot män. I den kategoring faller både hovis och veterinären.
Jag blev av med slingan som skulle hålla upp min arm i fredags så jag åkte till stallet, lösgalopperade Karinna på utebanan och ställde henne i skritten efter. Hon hade en hel del överskottsenergi. På lördagen gick jag upp 7, åkte till Karinna och mös ute i hagen i 4 timmar, i söndags stog hon i skritten i 1,5 timme sen lösgalopperade jag en snabbis. Hon var inte lika het och galenn som i fredags, hon verkade nästan trött...
Världens vackraste visar upp sig finfint :)
På måndagen kom jag till stallet, skulle rida för Siv men Karinna var blockhalt. Jag provade trava några steg och det var nästan att bakbenen vek sig under henne. Det var helt sjukt! Hon växlade från att vara halt på höger till att vara halt på vänster och jag bestämde mig för att hoppa av och kolla vad det var för fel på hästen. Hon var svullen om båda sidorna på hasen och varm på vänster insida has.
Igår, onsdag 18e maj kom det oundvikliga. Jag har varit väldigt stressad de senaste månaderna och jag hanterar inte stress så väl som jag kanske borde göra, jag låter det samla på sig och tillslut blir det bara för mycket så jag fick panikångest och det har varit den hittills värsta attacken i mitt liv. Jag rusade ut från skolan, åkte hem till Sandra som fyllde år men som också hade en riktigt dålig dag. Och där satt vi och grät tillsammans ett tag. Jag kom hem runt 4, bröt ihop lite till och sen beslutade vi i familjen att jag skulle må bra av en paus så jag ska plugga hemifrån ett tag. Iallafall resten av veckan. Som om dagen inte kunde bli värre så har jag en vagel i ögat som började blöda eftersom jag grät så mycket och paniken då man inser att man gråter blod var hemsk. Så gårdagen kan sammafattas med tårar. Och om det inte vore för Sandra vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Usch och fy!
Je t'embrasse
Kommentarer
Trackback
