som en ihjälslagen fisk som lever

Mycket att berätta, mycket som har hänt... I måndags tog jag med en hel hög tjejer till stallet som fick ha ponnyridning på Bass. Det var sjukt underhållande och för vissa var det första gången de red. Alla travade och alla utom en galopperade. (Ullis, vi dömer dig inte, du får galoppera nästa gång ^^) Sen skulle jag rida Karinna och hon var heeelt coco... Vi red på utebanan och hon gjorde inget annat än att bocka och stegra så jag tog in henne till ridhuset och där bockade, stegrade och skenade hon. Jääääääävlar! Jag var SÅÅÅÅÅÅÅÅ förbannad! Efter mycket om och men tog jag in henne och åkte hem för att "plugga" men vi åkte och åt pizza istället :)


Glada brudar från vänster: Steph, Hanna, Tilla, Ullis och Sandra

Igår skulle jag träna för Arnold och jag bestämde mig för att slänga på en säkerhetsväst med en sur min och prova rida henne innan så jag inte skulle behöva skämmas ihjäl. Hon gick som en klocka och jag tog ett varv i höger och ett varv i vänster sen var vi klara. jag tog in henne, lät henne äta upp eftersom hon blir så grinig annars och sen var det träningsdags. Vi gjorde en övning com gick ut på att rida noggranna hörn och rakställa på raka spår. Det gick lite lagom dåligt men hon var inte helt galen så varför inte... sen skulle vi hoppa och det gick hur bra som helst till en början. Hon var jävligt het och jag kämpade med att få in tillräckligt många galoppsprång och det gick. Sen skulle vi hoppa en serpentin för att sedan vända rätt upp och fokusera på en rak väg.

Det gick tipp topp bra första gången. Andra gången sprang hon förbi hindret och jag ramlade av och slog i huvudet och höften och stukade till foten. Arnold slängde upp mig (nästan ända över till andra sidan) och vi körde igen fast åt andra hållet tror jag... (Jag minns inte så väl) Och då ramlade jag av på det andra hindret igen som inte var samma hinder eftersom vi kom från andra hållet. Då har jag för mig att jag slog i armbågen och revbenen på höger sida. Vi körde igen från samma håll och samma sak hände IGEN! Hur fan kan man ramla av TRE gånger på knappt femton minuter?! Jag ramlade rakt in i stödet och jag antar att det är anledningen till att jag är blå från mitten av låret till mitten på vaden på insidan av det vänstra benet och har ett sår snett över den vänstra underarmen.

Det gjorde inte ont då men jag var rejält irriterad men underlaget var väldigt mysigt jämfört med i vintras. Om det är såhär mjukt och skönt så kan jag ramla av oftare :P. Någon gång på vägen kom Arnold på att det kan vara för att hon blir bländad av kvällssolen. Visst. Det kan jag godkänna. Hemläxa till nästa gång blir balansövningar (a). Men imorse. Goooooode Gud, det gjorde FÖRJÄVLIGT ONT! Min högra fot var svullen och jag kunde knappt stödja på det, jag var rysligt svullen på vänster knä, som en pinne från nacken och nedåt och all rehabilitering som jag har genomlidit sen januari har blåst iväg. Imorgon ska jag gå till massagen med ett leende och berätta för henne att jag är på ruta ett igen. Toppen. Jag är röd/blå/lila över större delar av kroppen och på väldigt sjuka ställen som armvecket och foten.... Underbart.

Men inte ska man gnälla... Det är vår och jag, Sandra och Ellen ska se Arctic Monkeys om 8 dagar :D Årets första konsert! TAGGGAAAAAA!


Det gick typ som på bilden fast hon springer förbi och jag hoppar...
(alltså ramlar av)

Je t'embrasse

köpa, lämna eller kriga?

Okej... 1 Juni närmar sig så fort att dagarna mosas samman till en röra. Snart ska min ögonsten tillbaka till Grällsta men det kan jag inte tillåta, eller? Så jag har alternativ...
1.Köpa. Det är inte jätte smart med tanke på att jag troligen måste sälja henne inom 5 år. Jag blir mer bunden till Sverige, Stockholm i högskolevalet eller så plockar jag med henne dit jag ska (England alternativt USA?) Det är löjliga kostnader, täcken, träningar, utrustning, mat, hovis etc... Men jag skulle bli så lycklig! Det är min dröm att Karinna och jag ska stanna kvar på Aspvik och att vi aldrig ska skiljas åt.
2.Hyra igen. Med det så måste jag genomlida den extrema terrorn att lämna tillbaka henne om så för tre månader så är det för mycket! Tänk att vara utan mitt hjärtegull om så bara för 7 hela dagar! Jag har ALDRIG varit borta från henne i mer än 7 dagar sen jag fick henne!
3.(Inget val, utan mer en oundviklig impuls) Gråta, skrika och bete mig som en allmän barnunge tills någon går med på att jag ska få ha kvar henne om så bara för sommaren.

Jag vet att MÅÅÅÅÅÅÅNGA tårar kommer att fällas innan, under och efter att jag har lämnat tillbaka henne men jag måste vara stark och försöka att inte bryta ihop helt. När min hamster dog när jag var 13 år vägrade jag gå ut ur lägenheten på 10 dagar, alltså ingen skola, knappt någon föda eller mänsklig kontakt. (Som förmodligen kommer att upprepas nu igen) Ingen har dött men jag kommer nog inte hantera det hela med elegans men jag måste få utlopp för allt.

Jag fick en häst. Blev kär. Genomled allt ifrån paniksituationer i form av toksken i skogen, sprutande blod, hysteriska oförklariga attacker (både från min och Karinnas sida) men också mys i solen, framsteg efter framsteg och ett band mellan oss som fortfarande växer sig starkare och starkare. Hur ska jag "lämna tillbaka" någonting som är en sådan stor del av mig? Större delen av mitt liv kretsar för tillfället kring Karinna och det kommer bli ofantligt tomt utan henne. Jag får svårt att andas bara när jag tänker på att hon inte kommer att vara kvar hos mig länge till.

39 dagar kvar. Helvete vad tiden går fort. Inte gråta inte gråta inte gråta...


Je t'embrasse

en översocial sockerbit

idag var en riktig toppendag, den började med en "sovmorgon" till tio sen kom Sandra och vi kollade på Vampire Diaries som är tradition. Sen kom Ellen och vi satte oss och pluggade lite... Det gick ju "jättebra" (INTE) men sen åkte Ellen men jag och Sandra var hungriga så vi tänkte äta lite innan vi skulle ut och gymma... Jag lagade pasta med tomat och ostsås. Vi satt på balkongen i den stekheta solen och njöt. Sen bakade vi smulpaj med rabarber och åt den på balkongen med. Fyfaaaan va vi var mätta! Vi promenerade till Karlberg, tog tåget till Kungsängen och promenerade till stallet. Karinna var så otroligt översocial så det finns inte! Hon stog tätt, tätt intill mig med mulen i ryggen på mig och följde efter mig vart jag än gick. ÄÄÄÄÄÄLSKLIINGEN! Jag stretchade henne sen åkte vi hem runt 8.

Igår åkte jag och Felle till Hööks och Horze. Jag köpte Arnika till Karinnas ben och Steel Joint som hon ska få från och med nu. Sen red jag henne på utebanan för första gången den här säsongen. Jag har tidigare bara skrittat och travat av henne ute men nu var det ett helt pass. Det var galet varmt! Runt 20 grader och det gick nästan inte att vara i ridhuset för att det var så varmt. Det gick sjukt bra och eftersom hon blir lite piggare utomhus så får man mer att arbeta med så hon var sjukt fin heeeela passet. Någon gång kom jag bredvid en annan häst i galopp och eftersom jag har raceat mycket med henne (mot Felle och Bass) så flög hon iväg som skjuten ur en raket och blev rejält förbannad när jag gjorde halt. Sen fattade jag galopp ur halten och fortsatte som vanligt. Jag har haft en riktigt fin lov vecka. Underbart väder, härligt sällskap och en sovmorgon. Det är allt man kräver :P Imorgon ska jag försöka komma iväg riktigt tidigt för att löshoppa coco på utebanan men troligen kommer jag att träna övergångar som är veckans "läxa" :)


Je t'embrasse

tack och lov för solen

Det är riktigt fint ute och jag sitter inne och pluggar. Mitt mål med lovet är att jag ska försöka bli klar med allt skolarbete så jag kan spendera de sex nästkommande veckorna med Karinna. Så idag satte jag igång med spanskan, det kommer nog ta hela dagen men jag kanske åker ut till coco senare, antingen innan eller efter bion om jag kan.
 



Glömde jag att berätta att jag och Anna var och tränade igår? Vi var på Friskis&Svettis och sen åkte vi till Kungsan och hade picknick med tjejerna från klassen. Och sen tog jag och felle en promenix från stallet till Kungsängen eftersom vi missade bussen. Oj va duktig jag känner mig!
En finfin bild på hur det blir när vi åker och tränar ^^



Je t'embrasse


världens finaste, vackraste, underbaraste...

...galnaste, bästaste lilla häst har skött sig riktigt fint i veckan bortsett från små incidenter här och där... Förra veckan gick det galet bra för Arnold! Vi hoppade kombination med olika avstånd och det kändes riktigt fint men det var ingenting mot idag. Hon var galet het men det gick så bra ändå, vad mer kan man begära? En häst som glatt hoppar alla hinder, inget tjafs, ingenting. Men jag känner en extrem kärlek för min häst och känner ett desperat behov av att krama henne varje vaken stund, jag har kramat henne löjligt mycket idag och hon njuter i fulla drag ^^

I lördags fick (kärt barn har många namn) min psykopat tokryck och betedde sig något fruktansvärt illa. Jag skulle leda in henne från skritten, hon studsade runt och var allmänt dryg så jag gick på henne rejält och tvingade henne att backa en rejäl bit, sen gick jag på vardera sida och tvingade henne att flytta undan eftersom hon vet att hon aldrig få ha rumpan mot mig. När jag ska börja gå med henne igen kastar hon sig framåt och sparkar bakut mot mig. Jag höjer armen för att skydda ansiktet och får en spark på underarmen. Jag var rejält förbannad och fick ta många djupa andetag för att inte smälla till henne rakt i huvudet. Jag ledde runt henne runt stallet och lite på området och stannade, backade, svängde och snurrade. Då gick det bra och då fick hon gå in i boxen. Sen dess har vi tränat på så tråkiga grejer som att leda och ha henne bredvid mig... Men men... Med alla framsteg så är det inte hela världen att hon faller tillbaka då och då. Bara hon aldrig någonsin lyfter hoven mot mig igen. Så nu ska jag ringa hovis och få ut honom så snart som möjligt. Kommer bli finfint, för min häst är bra skit :)

Je t'embrasse


konstiga skador

Idag hoppade jag och Coco, hon är ju bara alldeles för underbar! Anna hängde på med kameran och fotade så jag har fina bilder från hoppningen och från då jag red henne på utebanan. Lilla hjärtat var SÅ duktig! Vi rev en gång och det var så jag skadade mig...

Du kanske undrar hur? Jag försökte komma på hindret i samlad galopp, hon kom alldeled för nära, jag och hon slänger oss över och river. Jag faller så långt fram att jag tappar balansen och ligger på halsen och slår i örat. Jag fick ett skrapsår bakom örat efter örhänget och hålet började blöda eftersom jag slog i. Jag hängde runt halsen en bit i full galopp men mirakulöst nog satt jag kvar. Toppen! Vi kom upp i 95 cm som är alldeles lagom och eftersom det gick så bra så ska jag ta steget och skaffa ryttarlicensen så vi kommer ut på tävlingsbanorna innan det är för sent. Jag red lite ute på gräsbanan efter på min lilla prinsessa. När jag hoppade av trampar hon på tygeln och spränger skiten. Det är fjärde gången sen september! Jag måste köpa grimskaft och tyglar HELA TIDEN!

Igår red jag henne på bett igen, mitt tvådelade mässingbett, hon var sjukt het och vi tränade mest på att skena kontrollerat -.- hackamoret är det enda som funkar just nu och det får vara så ett tag till men sen måste vi fan kunna sätta på ett bett utan att hon tar tag i det och springer ifrån det.

I tisdags hoppade jag Bassi för Arnold. Det gick jättebra! Jag är nöjd och det känns bra att variera lite och inte bara rida Karinna hela tiden, man måste upptäcka sina misstag och det gör man snabbt när man rider en annan häst.

Imorgon får jag (de superfina) bilderna och då får ni se min fina polle och förundras över hennes skönhet ^^

Je t'embrasse


insikten är det allra värsta

jag insåg precis att jag har 55 dagar kvar med Karinna. när insikten kom bröt jag ihop helt, hur kan 10 månader gå så fort!? ett passande citat är "det är som om du håller i dig i bara naglar hängandes över ett stup" det är just den känslan jag har. jag känner att jag kvävs fast andas ändå, som om jag drunknar av luften jag andas... det är en otäck känsla och jag mår riktigt dåligt just nu. jag tror jag äntligen nått botten, det känns okej för nu måste jag bara klättra uppåt. jag orkar inte berätta om de senaste dagarna trots att de har varit underbara. nu ska jag ta en kall dusch och sluta lyssna på musik som får mig att må sämre. jag ska åka ut till Karinna imorgon och göra precis som jag brukar. jag ska rykta länge, rida mycket och uppskatta sista tiden med henne. och inte gråta. jag får inte gråta. de får inte ha rätt om mig, de som har vetat att det här skulle hända hela tiden. positiva tankar. inga tårar. fan. det är försent.

full fart

Idag åkte jag ut så tidigt som jag lovat, jag var i stallet 8 och satte på Karinna skydden, satte hinder på 1.80 för utgångarna på utebanan och släppte henne lös. Först följde hon efter mig, sen blev hon väldigt intresserad av gräs som växte i hörnen så jag jagade på henne och när hon signalerade fick hon komma in och då skulle jag få röra hennes öron som hon är lite rädd om. Det gick bra tills jag skulle ta henne i öronen, då blev det jobbigt. Hon fick galoppera lite till sen tog jag in henne, hoppade upp och red. Hon var kolugn :) Hur kommer det sig att man kan älska en häst så mycket? Det är ju bara ett djur men hur kan det djuret få en att le och skratta och gråta? Hur kommer det sig att jag aldrig är så lycklig som då det har gått riktigt bra med Karinna? Hur som helst så har hon ett sår bak av benskydden men nu går hon i hagen utan så det borde läka snabbt. Jag sprutade lite alsolsprit på det så det ska torka ut. Jag tror inte hon tyckte det var så skönt. Hon stog med benet uppe i luften och kollade på mig lite sorgset. Gulle. Bass ska vila idag så han är fin, fräsch och het tills imorgon :) Je t'embrasse

hoppa hoppa

Huh! Det gick gaaaalet bra att hoppa Bass idag! Han var sjukt fin och hoppglad som han alltid är. Vi hoppade 1 meter! Jag har aldrig hoppat så högt på en ponny! Det var en otrolig känsla, en häst som inte vägrar, springer förbi och som också har hyfsat koll på avstånden... Det är svårt att hitta en häst som är så klockren som Bassen. Och ja, jag är grymt avundsjuk på Felicia just nu... Jag vill också ha en häst som Bass! (Karinna med lite träning kanske?)

Jag longerade Karinna idag. Hon var KNÄPP! Bockade, stegrade och skenade. Alla hästar i ridhuset blev knäppa och en tjej frågade mig om jag var klar snart... Hängandes runt halsen ^^ Imorgon ska jag ut innan skolan runt 7 för att longera och rida Karinna ifred :) Jag tror vi behöver galoppera av oss lite och det är lättast gjort utan risken att krocka med någon annan. Så jag ska hålla tummarna och sätta plattan i mattan ;D

Je t'embrasse


det var ett tag sen...

Hejsan! Förlåt för den värdelösa uppdateringen, jag har varit väldigt upptagen med skolan I veckan och Felicia har varit en ängel och hållt ett öga på min häst, släppt henne I skritten och lite sådant... Jag har inte ridit henne på evigheter (en vecka) för att hon har varit knackig och hängig så I brist på bättre har jag kidnappat Bass ^^ Och eftersom jag vill ge Karinna en chans att komma igång försiktigt så ska jag hoppa Bass för Arnold på tisdag. Vadå nervös? I fredags red jag dressyr, det gick helt okej, igår hoppade jag klockan och insåg snabbt varför alla blir så fruktansvärt kära I hästen... Han är GRYM! Man kan trycka av hästen när man vill, han väntar på kommando! Det är otrolig träning för mig då jag helst vill sitta och låta hästen göra sitt, jag kommer förhoppningsvis kunna använda det på Karinna då vi kommer väldigt nära hinder... Just nu är jag påväg ut, jag ska longera Karinna, hoppa Bass och kanske rida Karinna om hon är lika fräsch som hon var igår. :) Om Karinna är hel ska jag kanske rida på henne för Siv imorgon, om inte kanske jag kan låna Bass och dressyra lite ^^ Jag har galet mycket plugg hela två veckor framåt så jag blir tacksam om jag kan åka ut två dagar I veckan och på helger under den här perioden... Den senaste veckan var ju fruktansvärd! Ingen Karinna på galna fem dagar. Jobbiga fem dagar. Önska mig lycka till! Vi får se hur högt det blir för idag är bara till för att se om jag känner mig trygg med att hoppa en ponny. Det känns konstigt måste jag säga... En alvedon till och jag är redo för söndagen. Je t'embrasse

RSS 2.0