anna och coco

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det är otroligt fult att skryta men jag måste säga att jag aldrig har träffat på en häst som Karinna! Hon är alldeles underbar och jag har inte utvecklats såhär mycket i min ridning någonsin. Släng upp mig på vad som helst, en bockande, en stegrande, en skenande eller kanske en som slänger sig åt både höger och vänster. Jag tror att jag är kaxig nog att hoppa upp och göra mitt bästa. För tillsammans med Karinna har jag utvecklat min balans och min förmåga att läsa av hästar och anpassa min ridning efter dens humör.

Jag red för dressyrtränaren Siv i måndags. Hon var het i framridningen, jag valde att hoppa upp en halvtimme innan lektionen för att hinna lösgöra Karinna mentalt, hon var lugn tills jag skulle fatta högergaloppen då hon stog på bakbenen och studsade, jag ignorerade och red fram. Samma sak hände igen fast på öppna sidan på volten och hon tryckte ut bogen och fattade vänster, jag drog en sjup suck och tryckte på med ytterskänkeln så hon kom tillbaka på volten, gjorde ett avbrott och fattade igen. Hon var klockren och hur fin som helst!

På lektionen fokuserade vi på mig, min sits, min ridning och även Karinnas tempo. Små volter vid varje bokstav, skänkelvikningar och i galoppen tog vi det lugnt och stressade inte fram något utan försökte fokusera på stunder av lösgjordhet med mycket beröm. Hon blev så fin och jag var så stolt att jag inte visste riktigt vad jag skulle göra!

Jag masserade henne, borstade henne ordentligt med gummiskrapa för att hon fäller så galet och ryktade. Och Gabriella påminnde mig om att jag skulle träna för Arnold, hopptränaren, på tisdag. Jag hade totalt glömt bort det! För första gången på vad som kändes som evigheter (max två veckor) gick det bra och jag kände mig inte redo för att hoppa men nu när jag sitter där med ett hackamore och faktiskt kan både styra och stanna, varför inte?

Jag åkte ut tidigt, släppte ut Karinna i skritten medans jag gick och lade mig och sov i en timme. Det är så det ska vara va? Hästarna sliter och kämpar medans ryttarna går runt och slöar ^^. Jag berättade en kort summering av mig och Karinna som equipage som jag hade gjort för Siv och sen körde vi. Det gick huuuuur bra som helst, jag fattar inte vad som har hänt?! Hur kommer det sig att det plötsligt går så bra att jag måste stanna upp, kolla i spegeln och dubbelkolla att jag inte råkat ta en annan häst? Hur lugn som helst! Trav hoppade allt till en början men sedan hoppade vi över allt i galopp, övningen var en typ av en S formad serpentin, lite trixigt men övningen fokuserade på blicken och man märkte att det saknades lite hos mig, nus ka jag stärka hennes galopper, mycket galopp, kort galopp, ökad galopp och byten. Hennes högra blir svagare och svagare, jag som hade henne nästan liksidig ett tag :(.

Så, det har gått sååååå bra att hon ska vila idag, longeras/tömköras imorgon och ridas igen på fredag. Hovis kommer ut idag, det har gått alldeles för många veckor men hon har sparkat sig själv och varit så öm så det har inte gått att sko förrän nu.

På återseende