Jag ska skrika så det hörs igenom all grå betong
Och allting håller på att fara åt helvete. Mycket skola. Ångest. Stress. Press. Jobbig häst som jag egentligen borde älska och uppskatta över allt annat men hur ska jag kunna göra det när det jag tänker på när jag kommer ut är när jag ska ta bussen hem igen för att hinna med allt?
Idag red jag barbacka. Hon var otroligt fin i formen, stadig och jämn i alla gångarter sen i galoppen insåg jag att det faktiskt är omöjligt att hon plötsligt ska bli så fin så jag misstänkte att ett bocksprång var påväg och PANG sa det så var huvudet mellan frambenen och när jag drev och drog upp huvudet reste hon sig framför spegeln så jag fick se hur högt hon faktiskt kom. Jag trodde nästan vi skulle välta. Jag drev henne framåt två språng till, saktade av, finslipade skänkelvikningar och öppna sen fick jag nog och tog in henne.
Hon har inte gått i skritten på hela veckan eftersom det har varit så lerigt så hon har en hel del överskottsenergi. Nu ska jag tänka positivt. Jag känner inte hennes ryggrad längre när jag rider barbacka, hon håller på att bli röd, varför vet jag inte, men hennes päls ser nästan somrig ut på vissa ställen. Det är sommar snart. JAG HAR EN HÄST OCH HON ÄR BÄST! Okej, så, nu mår jag bättre.
Förlåt för pessimismen. Jag är bara för trött idag. Jag ska ut imorgon och göra en konditionscheck på Karinna, sen ska jag umgås med henne. Det var länge sen jag ryktade för att umgås istället för att rykta för att göra henne blank. Jag ska ge henne morötter, busa lite i ridhuset och sluta vara en bitch mot min stackars häst och visa uppskattning för en gångs skull för jag älskar henne, det gör jag.
Je t'embrasse
